Viktiga begrepp och strategier för att tala och skriva akademiska

Sverige har fem officiella minoritetsspråk: finska, meänkieli, sáme-giella, jiddisch och romani chib. Dessutom finns olika yrkesjargonger med termer som underlättar arbetet inom respektive yrkeskår. En av dessa yrkesjargonger är akademiska, det språk som skrivs och talas av akademiker. Du möter detta språk, och utsätts för det, när du läser vid universitet eller högskola. Det är ett språk som i allt väsentligt bygger på svensk grammatik och använder fyllnadsord ur svenskan.

Men. För att klara dina akademiska studier måste du hjälpligt förstå och använda ett antal centrala ord och begrepp. En del slipper du inte undan att använda i text, men för det mesta går det bra att använda en hög procent av standardsvenska.

Den här texten är begränsad till att förklara några ord och begrepp. För konstruktion av akademisk text hänvisas till andra källor, även om jag nedan ger ett litet exempel för att du ska förstå vidden av akademiskans möjligheter.

Ett av de första ord du stöter på är det skrämmande och samtidigt lockande ordet tentamen (tenta). Ordet står för prov – som kan vara muntligt (munta) eller skriftligt. De skriftliga kan bestå av givna frågor under en salsskrivning eller av hemtentamen då du ska skriva något vettigt med hjälp av anvisad litteratur. När du är klar med din tentamen har du avslutat kursen och kan (om du fått godkänt) gå vidare i din jakt på förkovran.

Innan du deltar i din första tentamen är det lämpligt att du lärt dig ordlistan nedan – det förenklar för dig att tillgodogöra dig kurslitteraturen (viktigt) och dessutom att förstå vad föreläsaren säger (viktigt).

Ett gott råd är att inte göra tillvaron för svår genom att börja använda för många termer samtidigt. Tar du det lugnt och införlivar dem i ditt språk en i taget är risken också mindre att du använder dem fel och avslöjar att du missförstått dem. 

BFK-strategin > Du kommer förr eller senare att delta i något seminarium. Seminariet skiljer sig från föreläsningen genom att mer likna ett sammanträde där deltagarna ber om ordet. Här riskerar du att inte komma på något att säga. Det finns metoder som går runt det också, en framgångsrik strategi, beroende på hur lyhörd du är för vad diskussionen rör sig om är vad jag kallar BFK-strategin. Du begär ordet när du tycker att samtalet närmar sig de citat du förberett (lyssna på vad de övriga säger, så att du inte gör samma inlägg som personen före dig). Det här fungerar lika bra i samtal som under ett seminarium, riggar du dina exempel bra kan du även föra ett resonemang om dem. Minns att om du använder dina citat i text ska du ha med källhänvisning.
 
Nedan ger jag några exempel som jag hört användas, men de flesta skapar egna exempel:

B: Men, skulle Bourdieu ha betraktat detta som ett fält? 

F: Men Foucault menar att den som har makten försöker förändra beteendet hos den som inte har makten. 

K: Men, redan Kant menade i det kategoriska imperativet att vi ska bete oss som om sättet vi beter oss på skulle kunna upphöjas till allmän lag.

Det lilla ordet "men" i dina inlägg talar om för seminariedeltagarna att du har en invändning. De är dock inte säkra på vad din invändning handlar om. Har du tur kommer de andra seminariedeltagarna inte på något att säga. Här har vi talat om en teknik som ändå löst anknyter till vad seminariet handlar om. 

Vill du använda en mer aggressiv teknik bryr du dig inte om vad de andra talar om, du använder din BFK-strategi och de andra blir osäkra eftersom de inte förstår hur det du sagt hänger ihop med resten av inläggen. Du fortsätter då med en utläggning om ditt uppsatsarbete, eller en artikel du håller på med.

När du deltar i en seminarieserie förstår du själv att du måste använda en rad olika inlägg för att inte framstå som dogmatisk.

Akademiska i kontext > Du skriver på svenska: "Jag frågade i den här uppsatsen 10 sopgubbar som jobbat ett tag hur de trivdes på jobbet. De som arbetat länge gillar jobbet mer."

Då fick vi veta det. För att förstås på akademiska måste texten dock förbättras. Såhär ser din text ut efter att ha översatts av Google:

Google-översättning till akademiska: "Empiriska data för denna studie samlades in genom att inom den renhållningsindustriella kontexten genomföra tio ostrukturerade intervjuer. Informanterna valdes ur en population av individer som arbetat inom renhållningsindustrin under en tidsperiod om minst fem år. Avsikten var att vid analysen av den information som givits under intervjuerna deducera om informanternas upplevelse av den egna arbetstillfredsställelsen förändrades över tid."

Du ser nu vilka möjligheter akademiskan har. Försök på egen hand förbättra översättningen ovan så att den blir flytande akademiska.

Tänk på att texten förlängs av termer och det ställer MYCKET höga krav på dina språkliga färdigheter. Om du inte har koll kan dina översättningar till akademiska få en innebörd som går tvärtemot vad du ursprungligen ville säga.

Några varningar om de svenska fyllnadsorden > För att framstå som snygg akademiska måste de språkdelar som tas från standardsvenska, de så kallade fyllnadsorden, fungera korrekt. Det innebär att du måste använda ”vår” i stället för ”våran” och använda ”hans” i stället för ”hanses”. 

 

Möjligen kan felanvändning av de två uttrycken ovan tillskrivas en dialektal bakgrund, men allvarligare är missbruket av ord som ”sin”.

Exempel : A. ”Lennart tog sin cykel”, B. ”Lennart tog hans cykel”. Ser du skillnaden? I exempel A. tar Lennart den cykel som han äger. I exempel B. Däremot, tar Lennart en cykel som är någon annans, en namnlös manlig persons. Det framstår klarare om vi ser på konstruktionen C. ”Jag tog min cykel” och jämför med D. ”Jag tog hans cykel”. Här råder det ingen tvekan om vems cykel som tas.

När du inte längre behöver översätta, utan akademiskan flyter elegant ur din dator eller mun, är det dags att prova detta språk i arbetslivet utanför högskolan.

Starta med dessa ord:

 

Akribi – vetenskaplig noggrannhet

Aspekt – sätt att se, synpunkt

Deduktion – utifrån hypoteser dra specifika slutsatser, (verb: deducera)

Deviation – avvikelse, (verb: deviera)

Dikotomi – tudelad
Diskrepans – brist på överensstämmelse, avvikelse (verb: diskrepera)
Diskurs – kommunikation med specialiserad kunskap av olika sorter 

Dogmatisk – person som ser den egna uppfattningen som den enda korrekta 

Dualism – åskådning som räknar med två motsatta grundprinciper

Eklektisk – använder idéer/motiv från skilda håll

Empiri – kunskap grundad på erfarenhet eller data
Epistemologi – kunskapsteori (se ontologi)

Essä – kortare utredande text (behöver inte ha fullständig akademisk akribi)

Etnicitet – människors tillhörighet till en viss grupp med gemensamt ursprung och egenskaper

Genus – socialt konstruerat kön, (inom lingvistik: substantivs och pronomens klasser, inom biologi: släkte)

Hegemoni – inflytande, ledarskap, herravälde, förhärskande (hegemonisk)

Hypotes – antagande, (verb: hypotetisera, undvik hypotisera som betyder att du tar lån, s.k. hypotek)

Induktion – formulera hypoteser utifrån data, (verb: inducera) 

Informant – den du intervjuar eller samtalar med för att samla information 
Ism – ordet ism är en substantivering av suffixet -ism, en riktning, i synnerhet en ytterlighetsriktning, som fanatism. Vanligare är ismer som socialism och eskapism. För att fungera bör ordet inklusive suffixet -ism vara flerstavigt, schism (osämja, motsats till konsensus) fungerar om man använder schismism

Konklusion – slutsats, (verb: konkludera)
Konsensus – enighet, samsyn

Konstitutiv – grundläggande

Kontext – placera i sammanhang, (verb: kontextualisera)

Korrelation – samband, (verb: korrelera)
Källhänvisning – när du berättar en historia säger du kanske: "en kompis berättade en kul grej". På akademiska måste du namnge kompisen och tala om när han berättade historien

Metadata – data om data, information om data

Ontologi – kunskapsteori, läran om vad som existerar och vad det betyder att någonting existerar (se epistemelogi)
 

Plausibel – sannolik, rimlig

Praktik – konkret verklighet i motsats till teori och spekulation

Polemik – meningsstrid, (verb: polemisera)

Prevalent – förhärskande, övervägande
Probabilitet – sannolikhet

Reciprok – ömsesidig

Specifik – utmärkande för en bestämd företeelse (verb: specificera)

Substitut – ersättning, (verb: substituera)

Tentamen – del- eller slutprov på kurs eller kursmoment, (verb: tentera)

Teori – modell som anses förklara eller beskriva något förhållande mycket bra, en modell vi kan stödja oss på och problematisera våra insamlade data med (verb: teoretisera)

Veta mer:

http://www.metro.se/utbildning/forskarnas-fikonsprak-sa-knacker-du-koden/Objhbv!21_3457-45/

http://spraktidningen.se/artiklar/2008/10/akademiskt-skitsnack