 |
| Estoniaminnesvården 2016.[1] Här den västra entrén med Nordiska museet i fonden. Den östra entrén ligger bakom den vänstra muren och startar i murens övre plan. Almen i centrum har en metallring märkt med longitud och latitud för förlisningsplatsen, som också är den sista viloplatsen för de som följde med Estonia ned i djupet. |
Estoniaminnesvården
ligger i anslutning till Galärkyrkogården på
Djurgården i
Stockholm. Minnesvården
är en av flera i
Sverige som restes för
att hedra minnet av de 852 människor
som omkom när passagerar-
och bilfärjan Estonia
den 28 september 1994 gick under på sin reguljära
färd mellan
Tallin och Stockholm.[2] Estoniaminnesvården utformades
av Miroslaw Balka och invigdes på treårsdagen av
Estonias förlisning.
Utformningen av minnesvården
bygger på
tre över två
meter höga murar som står i triangulär form med en
entré
i triangelns
smalaste spets och en andra entré ett plan upp.
Murarna formar en förenklad
fartygsform. I min tolkning står
den entré
som syns på
bilden ovan för det så
ofta
diskuterade ”bogvisiret”
som ansågs ha mankerat
och haft stor inverkan på förlisningen. Den
högre entrén är i samma
tolkningshärad en slags
kommandobrygga som ger besökaren
utsikt över
triangeln/Estonia och kan stå för eftertankens
syn på
händelsen som
blev upphov till monumentet. Mårten Arndtzén
beskriver i radions P1 hur almträdet i minnesvårdens mitt genom sina rötter
transporterar vatten som upprättar
en kontakt med offrens verkliga gravplats i Östersjön.[3] Det känns som en
vacker omskrivning av minnesvårdens
funktion.
