FERDINAND BOBERGS INDUSTRIORNAMENTIK : En studie av Brunkebergsverkets portal

Denna studie analyserar med hjälp av Pierre Bourdieus tankar om kulturellt kapital portalornamentiken på Stockholms elektricitetsverk Brunkeberg från 1892. Analysen görs med tanken att elektricitetsverket och dess upphovsmän genom att skapa kulturella produkter som ornamentiken påverkar det egna kulturella kapitalet. De frågor som ställs i studien är: 1: Vilka exempel knutna till elektricitet tas upp i industriornamentiken? 2: Hur kombineras industriornament med växtornament? 3: Hur kan industriornamentiken sägas vara ett exempel på att Sverige börjat se sig som en omdanad industrination?

Sökord: Pierre Bourdieu, kulturellt kapital, kulturella produkter, fasadornamentik, industrialisering.

 

 

Gatubelysning med hjälp av gas introducerades i Stockholm på 1860-talet. Något decennium senare installerades den första elektriska stadsbelysningen i England. Efter några privata initiativ att elektrifiera gatubelysningen i Stockholm under 1870- och 1880-tal bestämde Stockholm Stad genom Stockholms Elektricitetsverk att gatubelysning skulle vara en kommunal angelägenhet och gav arkitekten Ferdinand Boberg i uppdrag att projektera ett elverk. Brunkebergsverket på Regeringsgatan stod klart 1892 och framställde elektricitet genom koleldning. Framför allt portalen på Brunkebergsverket var rikt dekorerad med ornament i form av bland annat glödlampor och ljusstrålar. Ferdinand Boberg skulle drygt tio år senare anlitas av Stockholms Elektricitetsverk för att bygga fem elstationer i Stockholms innerstad. Elstationerna var transformatorstationer som konverterade den producerade växelströmmen till likström för distribution i nätet. Likström tappar snabbt spänning och distributionsavståndet måste hållas nere, därför krävdes minst en elstation i varje stadsdel.

Ferdinand Bobergs ofullbordade – ansats till semiotisk bildanalys

Bild: Nobelstiftelsen.

År 1911 lämnade arkitekten Ferdinand Boberg ett förslag för utformningen av ett Nobelpalats i Nobelparken vid nuvarande Strandvägen 58, Stockholm.

Centralposthuset i Stockholm: manifestation av vithet?

Fördelarna med att använda vithet som kategori i konstvetenskapliga analyser kan beskrivas som att kategorin jämte andra intersektionella kategorier som klass, genus eller ålder skapar ökade möjligheterna att närma sig och förstå innehållet i det studerade. Ras, eller vithet, är enligt Anne D’Alleva en nyckelfråga vid studiet av samtida kulturer, men också av kolonisationshistoria, speciellt med postkolonial teori.^[1] Det handlar om en breddning av analysen, speciellt för den analytiker som själv passerar som vit och kanske aldrig tänkt tanken att inte kunna göra det.