Hösten drar in i själen och mörkret hjälper till att stanna upp hjärtrytmen. Det är allhelgonatider, en halloween som det i krämarnas satsning på denna lilla högtid nästan har lyckats döpa om detta till.
Förutom all halloween-parafernalia kan noteras en mjukare stil på kyrkogårdarna med gosedjur, besöksstenar och elektroniska fladdrande fjärilar som nya seder.
Det har hänt en del sedan Mats Rehnberg 1965 beskrev hur gravljusen kom till Sverige i "Ljusen på gravarna och andra ljusseder: nya traditioner under 1900-talet". Nu råder andra seder och det har genom dem blivit aningen mer upplyftande på kyrkogården.
Att betrakta människor omkring och fundera kring vilka de är och vad de gör eller är på väg är en riktig höjdare till "tidsfördriv". Jag ogillar uttryck som "tidsfördriv" och tänker hellre på detta fenomen med observation av andra människor som privatforskning.
