 |
| Restare är ett minnesmärke från år 2013, över de 85.000 svenska veteraner som gjort fredstjänst utomlands, placerat vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Titeln på verket
betyder på italienska”stanna kvar”.[1] Ett visst missnöje över
monumentets utformning har märkts bland en del veteraner och debattörer, varför blev det bara en ”kotte”? Foto:
Uffe Berggren[2] |
Monumentet Restare är i högsta grad intressant att fundera kring eftersom
det är ett minnesmärke över
ett kollektiv, såväl döda som levande samtida svenskar. Vem som avses
att hyllas av minnesmärket avgränsas av att som svensk ha deltagit i
internationella fredsuppdrag. Avsikten med denna text är
att resonera kring några frågor som monumentet reser.
Tillkomsten > Konstnären
Monika Larsen Dennis tilldelades 2012 första pris i en
tävling,
som utlysts av Statens konstråd i
samarbete med Försvarsmakten och Kungliga Djurgårdens Förvaltning.[3] Uppdraget var att lämna
förslag
på ett
minnesmonument för landets veteraner vid Sjöhistoriska
museet i Stockholm. Bland 60 förslag valde en enhällig
jury Monika Larsen Dennis'
Restare.
Restare restes och
invigdes år 2013 mellan Sjöhistoriska museet och
Villa Sjöhagen,
endast drygt 50 meter norr om Liss Erikssons FN-monument över
svenskar som stupat under sin tjänstgöring. Sedan tillkomståret
är
Restare en del av Veterandagen som i år firas den 29 maj vid Restare och FN-minnesmärket.[4] Veteranmonumentet Restare ingår
således
i ett etablerat sammanhang.
Monumentet > Mitt intresse
fångades
på Internet av Restares form och att det hedrade
såväl
döda
som levande i ett kollektiv. Eftersom jag inte sett monumentet besökte
jag platsen och fotograferade minnesmärket den femte och sjunde april 2016.[5] Min förhoppning om att uppleva skilda ljussättningar
grusades dock och regnet den sjunde april bröt snabbt ut i liknande solsken som två dagar innan. Det första
besökets
filmsekvenser innehåller dock några barnröster från förskoleklasser som fick instruktion av polis
och brandkår, vilket jag fann positivt. Vid minnesmärket
över
medborgare som gjort insatser för freden utbildas kommande generationer i att
ta vara på
sig själva och hjälpa andra i nödsituationer. Kanske
den frånvarande
”krigiskheten” i Restare är ett uttryck för det Tanja Schult
menade i en understreckare i Svenska Dagbladet när hon talade om att vi ”i
demokratiska samhällen föredrar vi att uppfostra våra barn till kritiska medborgare som hellre
reflekterar, ifrågasätter och bildar sig en egen uppfattning än
följer
ensidiga doktriner.”[6] Skulle dessa förskolebarn ta till sig
säkerhetsutbildningen
från
polisen och brandkåren på
ett annat sätt om Restare utförts
i form av en ensam hjälte?
Restare är
utförd
i form av en blomsterknopp (som av kritiker kallats ”kotte”)
i marmor på
två
meters höjd som vilar på en terass
vars betongyta är försedd med mandalamönster
som är
hinduistiska/buddistiska meditationsförstärkare. På
terassen finns tre betongbänkar
med allmänmänskliga
inskriptioner. Marmorknoppen och mandalamönstret ser jag som en slags jugend som bryter
effektfullt mot terassens och bänkarnas funktionalistiska form. Placeringen i
parkmiljön
mellan Villa Sjöhagen och Sjöhistoriska museet medför
vanliga dagar avskildhet och möjlighet till stilla reflektion av besökaren.
Platsen används dock även vid utomhuskonserter och det medför
mer stök
än
den vanliga parkmiljön, vilket också invigningsåret
kritiserades av till exempel Sveriges Veteranförbund:
– Jag tror
knappast att någon skulle tycka att det vore okej att använda Estonia-monumentet som läktare vid
en konsert eller att ordna en ölfestival på minnesmonumentet för Förintelsens offer. Det är förfärligt att det händer vid Veteranmonumentet, säger Sveriges Veteranförbunds
Generalsekreterare Anders Ramnerup.[7] Här
kolliderar värdet som Veteranförbundet
tillmäter
Restare med det värde som den tillfällige
konsertbesökaren lägger vid det.
Här
finns informationstavla och inskriptioner på
själva monumentet, där
informationstavlan förklarar monumentets roll. Verket i sig har en
abstraktionsnivå
som kräver sin förklaring i informationstavlan. Inskriptioner på monumentet finns på bänkarna.[8] Lars Berggren resonerar kring tankarna att äldre
monument i huvudsak måste kommunicera med konventionella former och
symboler eftersom betraktaren var en del av den breda massan.[9] Med hjälp av den skrivna informationen är
det möjligt
att veteranmonumentet blir tydligare för betraktaren även i nutid. Å ena sidan går det att hävda att blomknoppstemat och mandalan i botten
ger intryck av gravmonument och det som sådant bör inge respekt och leda till eftertanke, å andra sidan går det lika lätt
att argumentera för att monumentet enbart är
ett ”förskönande” inslag i parkmiljön.
Allan Ellenius ställer frågan, i ett mer samtida sammanhang än
Berggren, om hur angelägna de verk är som nu placeras i det
offentliga rummet.[10] Bidrar konstnären till det offentliga
rummet med mer än sitt eget självförverkligande?
Slutord > Skribenten
Johanne Hildebrandt var besviken på
veteranmonumentets utformning redan innan det
kommit på plats och konstaterade i en ledare i Svenska
Dagbladet 2012: ”Så medan andra
länder
hedrar och bekräftar sina veteraner med parader, respekt och
pampiga monument får de
svenska motsvarigheterna hålla
tillgodo med en kotte. Det är så sorgligt att det nästan
är
komiskt.” I Facebookgruppen ”Felaktigt
veteranmonument ”RESTARE”
med drygt 1.200 medlemmar konstaterade medlemmen Sten Johnson i ett inlägg
15 mars 2016: ”"Bänkarna" liknar sarkofager och ger tråkiga minnen av dem som kom hem i en zinklåda. Ett monument skall ge veteraner och deras
anhöriga
positiva och stolta minnen. Jag har fortfarande inte förlikat
mig med ”kotten”.”[11] Det är alltså
inte alla veteraner som anser sig omfattade av
Restare.
-----
Litteratur
Berggren, Lars. 1992. ”Ny
Nationalism låg bakom monumentmani”, I: Populär historia, nr. 4, 1992, s. 10-15.
Ellenius, Allan. 1992. ”Den offentliga konstens mening - ett historiskt perspektiv”, I: Det offentliga rummet. Förfall och återupprättelse : internationellt symposium 5-6 april 1990. Uppsala:
Acta Universitatis
Upsaliensis.
Schult, Tanja, ”Monument med mänskliga proportioner”, Svenska Dagbladet, 27 januari 2010. http://www.svd.se/monument-med-manskliga-proportioner (åtkomst
2016-04-10)
Övriga källor
”Felaktigt veteranmonument ”RESTARE”. Facebookgrupp. https://www.facebook.com/groups/422657847782453/?fref=ts (åtkomst 16-04-10)
Hildebrandt, Johanne. ”Veteranerna får nöja sig med en kotte.” 29 oktober 2012. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/veteranerna-far-noja-sig-med-en-kotte (åtkomst
16-04-10)
Minnesmonument för landets veteraner. Kallender.
Sjöhistoriska
museet 2012-10-02. http://www.sjohistoriska.se/sv/Besok/Aktiviteter/Minnesmonument/ (åtkomst
16-04-10)
Pressmeddelande. ”Veteranmonumentets värdighet kränks gång
på gång.” http://www.mynewsdesk.com/se/svf/pressreleases/veteranmonumentets-vaerdighet-kraenks-gaang-paa-gaang-900609 (åtkomst 16-0-10)
Prismas Italienska Ordbok.1997. Norstedt
Ordbok AB.
Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF). ”Veterandagen 2016-05-29.” http://www.sverigesveteranforbund.se/main.php?articleId=1517 (åtkomst
16-04-10)
Bild- och videoförteckning
Berggren. Uffe. 2016-04-05. Fotografi på
Restare.
Berggren, Uffe. 2016. RESTARE, Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=F3j870yuVIg (åtkomst 2016-04-13)
[1] Prismas Italienska Ordbok.
[2] Eget fotografi 2016-04-05
[3] Minnesmonument för landets veteraner. Kalender.
Sjöhistoriska museet 2012-10-02.
[4] Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF). ”Veterandagen
2016-05-29.”
[5] Berggren, Uffe. 2016. RESTARE, Youtube
[6] Schult, Tanja, ”Monument med mänskliga proportioner”,
SvD 27 jan. 2010.
[8] 1: Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö
för din rätt att framföra dem.
2: RESTARE Att stanna, att vila, att finnas kvar.
3: För att demokratin är skör. För att medmänsklighet är skör. För att medmänsklighet måste hävdas. För dig som gör skillnad. För anhöriga som lämnas. För att frihet
kostar.
[11] ”Felaktigt veteranmonument ”RESTARE”. Facebookgrupp.
