 |
Dag
Wallins trärelief
”Återuppståndelse” (1990). Foto: Uffe Berggren (i oktober
2015)
|
Denna text om konst i det offentliga rummet och en av dess exponeringsformer handlar om tunnelbanekonst som med stöd av framför allt tankar framförda av Brian O’Doherty och Christopher Whitehead diskuteras med avseende på tillgänglighet och synlighet.[1] Tunnelbanekonst är en slags offentlig konst, det vill säga den befinner sig på ställen där allmänheten har tillträde. Vad gäller tunnelbanan så krävs dock vad som kallas ”giltigt färdbevis” det vill säga biljett för att ta sig fram till de enskilda konstverken. Det kostar alltså pengar att ta sig innanför gränsen till exponeringsplatsen tunnelbanestationen som markeras av raden av spärrar. Konsten befinner sig i en variant av det offentliga rummet. Placeringen av tunnelbanekonsten innanför spärrsystemet liknar till stora delar placeringen av konst på museer – medborgaren är inbjuden att betrakta konsten, men mot avgift.
