Fördelarna med att använda
vithet som kategori i konstvetenskapliga analyser kan beskrivas som att
kategorin jämte
andra intersektionella kategorier som klass, genus eller ålder
skapar ökade
möjligheterna
att närma
sig och förstå
innehållet
i det studerade. Ras, eller vithet, är enligt Anne D’Alleva
en nyckelfråga
vid studiet av samtida kulturer, men också av
kolonisationshistoria, speciellt med postkolonial teori.[1]
Det handlar om en breddning av analysen, speciellt för
den analytiker som själv passerar som vit och kanske aldrig
tänkt
tanken att inte kunna göra det.