Så skapar unga mening och identitet av att skära sig

Med hjälp av vad personer som skär sig själva berättar och diskussioner på olika internetforum ger en avhandling i etnologi en ny bild av ett uppmärksammat problem. Vad innebär det egentligen att skada sig och hur skapas betydelser kring självskada? Självskadande handlingar, framför allt bland unga kvinnor, har uppmärksammats allt mer i den offentliga debatten sedan sent 1990-tal. Etnologen Anna Johansson har intervjuat personer som skär sig själva och hon har följt diskussioner om självskada och psykisk ohälsa på en rad internetforum. 

Svenska folket vill ha viktig information i brev

Dubbelt så många svenskar föredrar att få viktig information om sin privatekonomi som brev till sin postlåda som i elektroniskt format. Det framgår av en ny undersökning från Posten där allmänheten har intervjuats om sina vanor kring fysisk och elektronisk kommunikation.

Silverrävarna och maten

Mappies, Silvverrävar, det grå guldet, jätteproppen Orvar... Det här är en bok om den stora generationsgruppen fyrtiotalisterna och deras matvanor.

Hjärnan spinner loss från slentrianens asfalt

Rum som begrepp – begrepp som rum? Örjan Wallert stiliserar i ”INNERZONE” sina rumsliga förhållningssätt med spårbara hommages till bland andra Marcel Duchamp genom att delar av installationen bygger på ”ready-mades” eller ”objet trouvé”, och Piet Mondrian vars konturlinjer har ett släktskap med väggarna på det rum vi träder in i.

Färgen gör människan

Att vitt förknippas med ljus och rött med blod kan man kanske förstå. Men varför står blått för trohet och gult för svek?  Färgen gör människan handlar om färgen och klädernas roll i det mänskliga livet. Med färgen på våra kläder sänder vi olika budskap till andra människor, och hur vi uppfattar dessa budskap beror i hög grad på vilken kultur och i vilken tid vi befinner oss.

Nya medier – nya tankar och röster

Typographic man handlat om ett medielandskap under förändring. En förändring som startade under det nya seklet 1800 då den norra provinsens tryckkultur började reformeras. Människor blev allt mer beroende av det tryckta ordet, och det skedde en förskjutning i kommunikationsprocessen mellan centrum och provinsen. Det var inte längre en envägskommunikation från centrum utan nu kunde även provinsen med egna tryckta röster i form av lokalt producerade tidningar, böcker och andra trycksaker föra talan mot centrum och resten av landet. 

Neonen blänker vackrast

Vad vore den nattliga staden utan neonerna? Regnvåt asfalt, en kvinnas klackar ekar mot de fuktiga och mörka fasaderna. Skyltarna är våra ledfyrar i natten.

Ingen plats på golvet i industrin

Tillbringade några timmar på Tekniska Mässan häromdagen – det är inte samma stora mässa som för 20 år sedan. Men världen har blivit annorlunda i övrigt också.

Att finnas på banan

Gåvoindustrins produkter fungerar enligt många som ett smörjmedel i affärslivet. Det handlar om att tala om att man finns på banan. Ett set med frottéhanddukar, en penna, en keps eller klassisk T-tröja gör antagligen att det är lättare att bli ihågkommen. Speciellt i det fall gåvan är sådan att den kommer till användning och exponeras gång på gång hos mottagaren.

Språket - konkretionens verktyg

Språk, text och bokproduktion är som tre fräkniga systrar som aldrig lämnar varandras sidor, går på samma utbildning och arbetar på samma ställe. De är minst sagt nära förknippade med varandra – det framgår på Bok&Bibliotek.

Kulturnasning och tidsfördrivsläsning

Drömmar, visioner, kunskap och romantiska griller förpackas, kallas böcker och ”säljs” med oförblommerad textreklam i alla mediekanaler. Det handlar om Bok&Bibliotek som i förra veckan avhölls i Göteborg. Det handlar om bokindustrin.

När det handlar om ”kultur” gäller inte samma regler som för andra industriella produkter. Det ser vi klart och tydligt i flödet av artiklar, TV- och radioinslag, för att inte tala om alla dessa bloggare som kommenterar detta event.

Jag undrar om det har att göra med att detta är en industri som bärs upp av kulturintresserade kvinnor. Bokindustrin lever ett eget liv, men utan alla dessa damer skulle den helt enkelt inte existera i den omfattning vi känner den idag.

I alla andra industrier pekar producenterna på miljöfördelar, ekonomi eller en smidig lösning på ett problem för att sälja in sina produkter. På Bok&Bibliotek står textförfattare med mikrofon och säger. ”Det här är en bra bok – köp den!” Samtidigt gör de mer namnkunniga insatser genom att berätta om skrivprocessen, hur de får idéer eller läser högt ur sina verk.

Det känns som om säljet och produkten är samma sak i den här industrin. Hur kunde det bli så?  Gutenberg lärde oss att mångfaldiga texter, förlagsvärlden hängde på och gav ut böcker på spekulation. Tekniken tillåter idag print-on-demand, vilket innebär att boken redan är såld när den trycks.

Det är gott och väl, men det finns all anledning att fundera över innehållet i boken. ”Att läsa böcker” säger ingenting.

Boken fungerar som idéförmedlare, inte bara i samtiden, utan även över tid. Vi kan ta del av Shakespeares och Cervantes tankar än idag. Men idag finns annat i tryckt form, saker vi egentligen borde kunna leva utan. Vi läser ”tidsfördrivslitteratur” – vilket är en underlig tanke. Det verkar då som om våra korta liv kan slösas bort på att ”fördriva” tid, dvs kasta bort den. Vad fördriver vi tiden för? I väntan på vad? Ännu mer tidsfördriv?

När jag gick i gymnasiet hade vi fria konversationsövningar i tyska. När alla ämnen tröt dök det med jämna mellanrum upp ett förslag från undertecknad som varierades en smula men grunden var: ”Vad har städerna betytt för att föra mänskligheten framåt?”

Det är en fråga som kan omformuleras en smula och skrivas: ”Hur mycket av det som läses har fört mänskligheten framåt?” Hur mycket av det som läses är egentligen något som vi lär oss något av? Vad betyder det att ”koppla av” med en god bok? Betyder det Schopenhauer, Dostojevskij, Bulgakov, Salinger, Lorca, Rådström eller någon annan som har något att säga oss? Eller betyder det chicklitt och medelålders alkoholiserade poliser med musikintresse?

När vi använder vår ”kompetens” under arbetsdagen så borde vi bygga på den med lite matigare litteratur på helgen. Men i det brus av tryckta produkter som idag finns är det svårt att leta fram de riktiga ”historieberättarna”. I förlagens pressreleaser är allt lika bra – i kulturprogrammen framträder spännande eller intressanta författare och verkar charmiga. Antingen tillhör de den truliga skolan eller så är de estradörer. Men är de storytellers? Har de något att lära mig om livet?