Olika förhållningssätt till sin
verksamhet ger en inbördes kamp mellan oberoende skivbolag, istället för
en kamp mot dominerande skivbolag. Det finns en uttalad vilja bland
oberoende skivbolag att göra motstånd, men det är i praktiken svagt. Det visar en avhandling i sociologi vid Mittuniversitetet om oberoende skivbolag i Sverige.
Samtidigt
som försäljningen av musik minskade med hälften mellan år 2000-2010,
blev medlemmarna i SOM, Svenska oberoende musikproducenter, fler. Det
finns 300 oberoende skivbolag i Sverige. Sett till försäljning står de
för knappt tio procent av marknadsandelarna och kan beskrivas som en
grupp som domineras av de multinationella så kallade majorbolagen. Där
de oberoende aktörerna förenas av att vara just oberoende, betyder det
inte att alla ser och gör sitt oberoende på samma sätt.
– Det
finns inte ett ensamt sätt att definiera oberoendet. Förståelsen av
oberoendet hänger samman med hur de oberoende aktörerna väljer att göra i
sina praktiker. Studien visar att praktiker och ideal kan beskrivas som
sprungna ur föreställningar om konst-, livsstil och motståndskulturer –
men också ur de kommersiella förtecken som i hög grad kännetecknar
majorbolagen och musikbranschen, säger Ewa Andersson, doktorand i
sociologi.
Medlemmar i föreningen SOM har intervjuats såväl som
besvarat en enkät. Genom dessa material studeras hur de oberoende
aktörerna förhåller sig till erkännandets praktik, arbetspraktik och
innehållets produktionspraktik. Resultaten visar att beroende på vilka
förutsättningar de oberoende aktörerna har – som t.ex. hur länge de har
drivit sina skivbolag och var de befinner sig geografiskt – så förhåller
de oberoende aktörerna sig olika till sina praktiker. Där nya
icke-etablerade aktörer prioriterar konsten, är de äldre etablerade
aktörerna mer styrda av kommersialiserade praktiker.
– Uppfattningar om att det är viktigt att ”göra själv” är, precis som
under 1970-talets musikrörelse, fortfarande centrala bland de oberoende
aktörerna, tillsammans med föreställningar om att musiken alltid
värderas som viktig och att det är viktigt att göra motstånd mot de
praktiker som majorbolagen använder sig av. Samtidigt visar det sig att
om de ekonomiska medlen finns så slutar man ”göra själv”, säger Ewa
Andersson.
Analysen visar att de olikheter som finns bland de
oberoende aktörerna skapar hierarkier inom gruppen av oberoende aktörer,
vilket leder till att de tenderar kämpa emot varandra istället för emot
de dominerande majorbolagen.
– De oberoende aktörerna vill göra
motstånd mot de dominerande majorbolagens praktiker, men i realiteten är
motståndet svagt eller utbytt mot ett försiktigt avståndstagande –
aktörerna ifrågasätter dominerande praktiker, men känner sig tvungna att
använda samma praktiker själva. Därmed blir det också svårt att rubba
musikbranschens maktstrukturer, säger Ewa Andersson.
Avhandlingen försvaras vid Mittuniversitetet i Sundsvall 31 maj 2013.
