Spretiga och oplanerade miljöer
uppmuntrar mer till kollektiv lek än välplanerade och ordnade miljöer i
förskolan. Det visar en ny avhandling vid Mittuniversitetet. Barn skapar
också egna handlingsutrymmen i miljöer som pedagoger använder för att
försöka ordna och reglera barngruppen.
Spelar det någon roll
var hallen ligger på förskolan och hur den ser ut? Ja, menar Sofia
Eriksson Bergström, doktorand vid Mittuniversitetet som i en ny
avhandling visar betydelsen av den fysiska miljön på förskolan. Syftet
är att beskriva och analysera barns handlingsutrymme i relation till
förskolans fysiska miljöer och pedagogerna.
Resultaten visar att
öppna miljöer som inte försöker styra barnens aktivitet stimulerar dem
att prata mer och att förhandla med varandra.
– När man i
förskolan planerar och bygger upp rum med tydliga erbjudanden som
exempelvis en dockvrå är det kollektiva lekar pedagogerna har i åtanke.
Men studien visar att flest kollektiva lekar tar plats i de rum som har
mer spretigt och odefinierat material, säger Sofia Eriksson Bergström.
Studien
visar också att barn upptäcker en större variation av
handlingserbjudanden i saker som är neutrala och inte statiskt
utformade, exempelvis kan en vanlig stol bli en häst i en lek om ett
stall.
– I de rum, ute och inne, som inte var statiskt utformade
använde barnen saker och ting på ett kreativt sätt till det som behövs i
leken. Det stimulerar dem att upptäcka olika handlingsmöjligheter.
Odefinierade miljöer gör också att barnen förhandlar mer med varandra om
vad lekarna ska handla om. Miljöer och saker som är mer förutbestämda
och självklara i användandet medför att också reglerna blir mer
fastställda, säger Sofia Eriksson Bergström.
Studien baseras
bland annat på videoinspelningar gjorda under ett år på tre olika
förskoleavdelningar, samt intervjuer med arbetslagen vid avdelningarna.
Pedagoger
på förskolor arrangerar ibland de fysiska miljöerna för att kunna ordna
och reglera barngruppen. Samtidigt visar filmerna hur barn i dessa
fysiska arrangemang skapar egna ordningar och upptäcker en stor
variation av egna handlingsmöjligheter.
– Det talas ibland om att
barn blir institutionaliserade i vårt samhälle och i förskolan, men
studien visar att det finns ett handlingsutrymme som de yngsta barnen
också faktiskt tar sig i många situationer i förskolan, säger Sofia
Eriksson Bergström.
---------
Disputationen
äger rum 19 april 2013, kl. 10.00–12.00 i Humanisthuset, Hörsal E, Umeå
universitet. Avhandlingens titel: ”Rum, barn och pedagoger – om
möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska miljö”.
