
Bengt Bok skriver i inledningen:
”Tanken med denna text är att söka efter den dokumentära berättelsens
dramaturgi, söka ett språk att förklara det på och kanske formulera ett
anspråkslöst manifest. Ställa frågor… undersöka…skriva ner tankar.
Skildra kreativa tillstånd, kreativa skeenden, som i sin tur kan leda
till en förståelse inför den egna processen, det egna arbetet. Söka en
precision, en rytm, en gemensam rörelse i berättandet. Dramaturgi i
förberedelsen, dramaturgi vid inspelningen och dramaturgi som
analysmodell vid redigeringen. Berättandet handlar oftast om att skala
av och reducera, inte om att lägga till. Hur strukturerar och bygger jag
ett berättande utifrån upplevda ögonblick, upplevda skeenden?
Förhoppningsvis kan texten uppmuntra till ett personligt mod. Ett mod
att bejaka och utveckla det egna uttrycket. Att inte låta sig förlamas
av självcensur och att i berättar-processen koncentrera tanken men
samtidigt också ständigt öva upp känsligheten. En text som försöker
utforska det dokumentära berättandets estetiska möjligheter,
existentiella frågeställningar och berättartekniska nödvändigheter.”
Under arbetet med "En film om när män badar" förde Bok dagboksanteckningar och skrev ner de funderingar och frågor som uppstod under arbetsprocessen. Under varje tillsynes lättåtkomlig historia finns en mängd mångbottnade val och beslut. Vad vill jag berätta? Hur vill jag berätta det? Varför är dessa personer med i berättelsen? Vad kan kopplas samman och vad måste tas bort?
Det mest betydelsefulla för berättandet är enligt Bok att ständigt fokusera på det som ska berättas. Skala bort allt som inte hör dit. Men berättandet får aldrig bli ett redovisande. Man måste våga ge sig hän, våga hitta sitt egna uttryck, våga berätta utan att förklara.
Dagboksanteckningarna varvas med möten och tankar från andra produktioner samt funderingar kring berättande, till exempel kring skillnader mellan journalistikens och konstens berättande. Vi får också glimtar och minnen från Boks barndom, alla med anknytning till berättandet.
Under arbetet med "En film om när män badar" förde Bok dagboksanteckningar och skrev ner de funderingar och frågor som uppstod under arbetsprocessen. Under varje tillsynes lättåtkomlig historia finns en mängd mångbottnade val och beslut. Vad vill jag berätta? Hur vill jag berätta det? Varför är dessa personer med i berättelsen? Vad kan kopplas samman och vad måste tas bort?
Det mest betydelsefulla för berättandet är enligt Bok att ständigt fokusera på det som ska berättas. Skala bort allt som inte hör dit. Men berättandet får aldrig bli ett redovisande. Man måste våga ge sig hän, våga hitta sitt egna uttryck, våga berätta utan att förklara.
Dagboksanteckningarna varvas med möten och tankar från andra produktioner samt funderingar kring berättande, till exempel kring skillnader mellan journalistikens och konstens berättande. Vi får också glimtar och minnen från Boks barndom, alla med anknytning till berättandet.