Språk,
text och bokproduktion är som tre fräkniga systrar som aldrig lämnar
varandras sidor, går på samma utbildning och arbetar på samma ställe. De
är minst sagt nära förknippade med varandra – det framgår på
Bok&Bibliotek.De finländska aktiviteterna inkluderar T-tröjor där det står: ”SÅ MYCKET MER ÄN BARA EI SAA PÄITTÄÄ.” Ett försök att höja det finska språkets status och minska dess fragmentisering i Sverige. Det räcker inte bara med att kunna säga tack, skål och får ej övertäckas.
Hittar i en monter ”Meddelanden från Åbo Akademi” som jag sedan tidigare vet är intressant läsning. ”Vi försöker hålla en populärvetenskaplig nivå”, säger kvinnan i montern. Det innebär att även en humanist som undertecknad förstår vad där står.
Det har alltid varit min övertygelse att språket är verktyget för att konkretisera våra tankar. Tankarna är inte klädda i ord förrän vi uttalar dem eller skriver ner dem. I hjärnan finns bilder, videoklipp och intuitiva samband mellan delar av dessa. Men vi behöver ett språk för att beskriva detta för andra – och kanske för oss själva.
Jag försöker tillämpa detta under mina irrfärder på Bok&Bibliotek. Upplever en viss frändskap med Odyssevs när jag försöker stå emot sirénernas lockande sång.
I ett samtal i en monter som säljer språkkurser konstaterar vi: ”Det går inte att lära sig ett språk utan att samtidigt insupa förståelse för hur de som talar det språket tänker.” I min ungdom kallades den kunskapen för realia.
I norska förläggarföreningens monter hamnar jag i en diskussion om nackdelen med att översätta danska, svenska och norska inbördes. Jag minns en tid när man kunde köpa relativt nyutkommen skandinavisk litteratur i Stockholm. Det kan man fortfarande, men nu får det ske via nätet.
Damen jag talade med, har tappat hennes visitkort, gör som jag – läser de andra skandinaviska språken i original. Jag var tvungen att erkänna för henne att jag gillar bokmål bättre än nynorsk. Men det kanske har att göra med att bokmål i princip är skriven danska.
För mig, som kommer utifrån, är nynorskan som ett annat språk, men det går ju att tugga i sig, det också. Men där krävs extra god litteratur som hjälp på traven.
Jag säger: ”Hola” till gauchon i Chiles monter på väg mot de franska antikvariska områdena. Hittar inget där som fångar blicken, glider förbi ryskspråkiga Interbok och har lust att åter tracka dem med frågan: ”O vas jest kniga op barba samba? /Har ni någon bok om sambo-brottning?/” Men de har hittills alltid sagt i butiken på Kungsholmen i Stockholm att jag måste beställa och på mässan har de väl inte räknat med sådana specialintressen.
Lyckas undvika att köpa mer än en bok, vilket var svårt. Känner mig som Odyssevs åter igen, klarade mig utan att surra mig vid masten!
