När 1960-talet var sådär lovande för oss som var unga under det fanns
Leonard Cohen där med Suzanne som tog en med ner till floden.
Det
är egentligen inte konstigt att han blir 75 år, men samtidigt är det en
underlig känsla – han känns på något sätt samtida. På sätt och vis som
samma generation som jag, men när jag var arton var han trettioett, så
det är lite skillnad. Det var därför han hunnit skriva några fler
sånger.
Jag har den senaste tiden haft anledning att
rota i 60-talet som research. Det märkliga är att mitt 60-tal finns inte
riktigt i annalerna – det är de andras 60-tal. Så jag bör skriva mitt
60-tal, helst innan jag glömt bort det helt och hållet. Vilket inte lär
ta speciellt lång tid med tanke på att Leonard Cohen blivit 75 år och
jag kommer strax efter.
Varför fyller Leonard Cohen 75
år? Han ska bara finnas alltid i sin mörka kostym och talsjunga djupa
texter. Eller så är de enkla och vi lyssnare fyller dem med vår egen
undertext som gör dem viktiga för oss. Då kanske det till och med inte
spelar någon roll att Leonard Cohen är på väg upp i åldern, vi ska alla
den vägen vandra.
Det inser inte riktigt de
åldersfascistiska ungdomarna – men deras dag kommer. När Britney Spears
fyller 75 kommer de att sucka som jag och undra vart alla åren tog
vägen. Sedan kan man ju också undra om hon kommer att hålla tills hon är
75. På något sätt är Leonard Cohen mer poet än artist. Det räcker
antagligen längre än ett sött ansikte och en fast rumpa.
Det
handlar om förgänglighet – där allt som är kött blir till hö och aska,
medan orden i dikten lever vidare. Och vi kan alltid hoppas på att vi
ska bli bjudna på te och apelsiner av Suzanne – nere vid floden. Leonard
Cohen inger oss hopp på det sättet – vi kanske kan sikta på att nå fram
till hans milstolpe vid 75 årsstrecket.
Så Leonard
Cohen fyller 75 år för att fortsatt inge oss hopp på samma sätt han
gjorde när vi var yngre. Fast kollapsade han inte under föreställning
häromveckan? Lite oroväckande. Men, det är alltid dagsformen som avgör.
