Kring
sekelskiftet 1900 blomstrade den svenska skämtpressen. Tidningar som
Söndags-Nisse och Kasper, huvudsakligen riktade till den borgerlige
mannen, kom ut i stora upplagor och lästes såväl i hemmen som på kaféer
och rakstugor. I en ny avhandling i konstvetenskap från Stockholms
universitet undersöks hur skämtbilderna formade bilden av den borgerlige
mannens identitet.
När den borgerlige mannen avbildas i det sena 1800-talets skämtbilder ger han ofta ett undanglidande och diffust intryck. Han är huvudperson i bilderna men dem det skämtas om är militärer, arbetare, barn, bönder och inte minst kvinnor. Alla situationer handlar indirekt om honom, men vägen går via skämtbildernas övriga humorobjekt. Den borgerlige mannen formas av hur de andra karaktärerna påverkar hans tillvaro.
– Men
samtidigt som den borgerlige mannen är huvudperson kan han inte pekas
ut lika tydligt som övriga humorobjekt. Det är han som skrattar åt dem
andra. Det uppfinns olika humoristiska grepp för att undvika ett
utpekande och för att behålla kontrollen över skrattet. Självironi är
ett exempel på ett sådant grepp, säger Elisa Rossholm vid Institutionen
för kultur och estetik, Stockholms universitet.
Stockholms bostäder, gator och
parker utgör ofta skämtbildernas scenografi. Stadens nöjen, hemligheter
och farligheter är det som utgör material för skämten, och det som hotar
huvudpersonens värdighet och status.
Avhandlingen I väntan på hufvudpersonen: Identitet och identifikation i svensk skämtbild 1870-1900 finns tillgänglig för nedladdning här:
http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:922599/FULLTEXT01.pdf
Källa: Stockholms universitet
