Ferdinand Bobergs ofullbordade – ansats till semiotisk bildanalys

Bild: Nobelstiftelsen.

År 1911 lämnade arkitekten Ferdinand Boberg ett förslag för utformningen av ett Nobelpalats i Nobelparken vid nuvarande Strandvägen 58, Stockholm.

Valet av studieobjekt är en skiss som presenterar ett byggprojekt, en skiss som kan sägas vara en slags ”säljillustration” som är släkt med de reklambilder Roland Barthes analyserar i ”Bildens retorik” genom att den valda bilden gör reklam för ett förslag till produktion av byggprojektet. År 1911 arbetade Ferdinand Boberg fram ett förslag om att bygga Nobelpalatser i Nobelparken vid nuvarande Strandvägen 58 i Stockholm. Vid denna tid slutade Strandvägen här. Projektet sattes aldrig i produktion. Avsikten är att använda några av Roland Barthes tankar om hur bilden talar till betraktaren. Detta görs i ett försök att inlemma Barthes tankar i strukturen i Erwin Panofskys tre nivåer av analys. Förhoppningen är att Panofskys analysschema ska ge resonemangen med Barthes tankar ytterligare skärpa.

Förikonografisk analys > Vad kan en betraktare identifiera på bilden? En slottsliknande byggnad höjer sig till synes med dubbel höjd jämfört med de närmaste byggnaderna till vänster. Framför den dominerande fastigheten tycks det finnas ett torg med trädplantering där ett drygt 20-tal människor rör sig. Till höger ses en svensk fana vaja i vinden på en balkongliknande del av den stora fastigheten. Nere till höger finns en signatur, som tyvärr inte går att läsa, men den består naturligtvis av text. Slottet, torget, svenska fanan och signaturen kan identifieras som tecken.

Ikonografisk analys > En betraktare av bilden kan möjligen finna en slags känd historia i bilden. Genom att orientera sig på kartor från tiden för bildens tillkomst inser betraktaren att det som tycks vara ett torg på bilden snarare är slutet på Strandvägen, som år 1911 inte fortsatte upp norrut mot vad som idag kallas Diplomatstaden. Skogsinstitutets tomt där Nobelhuset var tänkt att uppföras låg såväl i fonden av Strandvägens perspektiv mot öster som avslutade den. Strandvägen var således en återvändsgränd. Det ligger ganska nära till hands att tolka bilden som ett försök att med Nobelhuset ytterligare uppgradera Strandvägen, som fick 1911 års utseende redan till Konst- och Industriutställningen på Djurgården 1897. Roland Barthes skulle ha kallat signaturen för ett lingvistiskt meddelande, ett oläsligt meddelande (i denna digitala version av bilden). Till följd av placeringen av signaturen är det försvarbart att utgå att signaturen enligt sedvanan innehåller uppgifter om Ferdinand Bobergs arkitektkontor och datum. Slottet, torget och svenska fanan är de tre återstående tecknen. Tecknet slottet kan sägas vara ett löfte om att såhär imponerande blir resultatet, tecknet torget signalerar möjligheter till rekreation, det tycks som om människor flanerar där och en gosse leker med ett rullband. Tecknet svenska fanan signalerar ”svenskhet” och på grund av att fanan sitter halvvägs upp på fasaden och inte i topp på slottet ändå modererad ”svenskhet”. Möjligen mot bakgrund av unionsupplösningen Sverige-Norge 1905.

Ikonologisk analys > Några av de element i bilden som  bygger dess mening kan sägas vara Nobelhusets dominans, den svenska fanan och torget med folkliv. Avsikten med bilden kan antas ha varit att illustrera hur det planerade Nobelhuset kunde se ut och hur det passade in i den befintliga stadsbilden. Bilden gjordes 1911 i efterdyningarna av Konst- och industriutställningen i Stockholm 1897, som i sig kan sägas ha varit ett tecken för  att en modern tid nått Sverige. Detta Nobelhus, med vad som ser ut som tio våningar i ett Stockholm där fem-sex våningar var den tillåtna normen, måste ha gett signaler om att förändringar var möjliga. Boberg fick dock kritik för att projektet såg ”osvenskt” ut, trots att han bemödat sig om att placera tecknet ”svenska fanan” i projektskissen. 

Två andra av den tidens namnkunniga arkitekter hade allvarliga invändningar: Ragnar Östberg menade att byggnaden helt saknade nationell själ och Ivar Tengbom ansåg att Bobergs arkitektur var ”osund” och osvensk. Östberg och Tengbom omfattade således konnotationer i Barthes mening som avvek från Bobergs försök att skapa en denotation av Nobelhuset. Denotationerna är, enligt Barthes, de föreställningar vi har av till exempel ordet slott som en symbol för en byggnad. Ordet slott fungerar som en förenklad bild för att vi ska kunna tala om detta ämne. Denotationer handlar om den ytliga betydelsen. Den konnotativa betydelsen handlar om en “laddning” utöver det skenbara. Laddningen kan vara kulturell och omfatta många individer, eller individuell.

Slutord > Avsikten i denna lilla studie har varit att genom att använda några av Roland Barthes tankar om hur bilden talar till betraktaren analysera Ferdinand Bobergs bild av byggprojektet Nobelhuset. Möjligen gjorde ambitionen att innefatta Barthes resonemang i Erwin Panofskys tre analysnivåer inte texten så mycket mer redig som förmodat.

------
Litteratur
Barthes, Roland. 1964. ”Bildens retorik”. I: Tecken och tydning: Till konsternas semiotik, texter       valda av Kurt Aspelin & Bengt A. Lundberg, PAN/Norstedt, Stockholm, 1976, s. 114–130

D ́Alleva, Anne. 2005. Methods & Theories of Art History. London: Laurence King Publishing.

Hasselgren. A. 1897. Utställningen i Stockholm 1897: Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna        Konst- och Industriutställningen. Stockholm: Koersnees Boktryckeri-Aktiebolag.

Sörensson, Ulf. 1992. Ferdinand Boberg: Arkitekten som konstnär. Höganäs, Förlags AB Wiken.

Andra källor
IVA-Aktuellt. 2015.  Bobergsfejden. nr 1-2015. s. 24.

Stockholmskällan, Stockholmskarta 1909. http://kartor.stockholm.se/bios/dpwebmap/cust_sth/utbf/sthkallan_jamfor/DPWebMap.html (åtkomst 160128)