Centralposthuset i Stockholm: manifestation av vithet?

Fördelarna med att använda vithet som kategori i konstvetenskapliga analyser kan beskrivas som att kategorin jämte andra intersektionella kategorier som klass, genus eller ålder skapar ökade möjligheterna att närma sig och förstå innehållet i det studerade. Ras, eller vithet, är enligt Anne D’Alleva en nyckelfråga vid studiet av samtida kulturer, men också av kolonisationshistoria, speciellt med postkolonial teori.^[1] Det handlar om en breddning av analysen, speciellt för den analytiker som själv passerar som vit och kanske aldrig tänkt tanken att inte kunna göra det.

Nackdelarna med vithet är att kategorin liksom andra intersektionella kategorier är att de har svårt att stå på egna ben. Sara Ahmed refererar Adrienne Richs tankar om att vi måste akta oss att tala som om vithet förklarade världen.^[2] Det kan förstås som att vithetsbegreppet inte på egen hand klarar av alla möjliga analyser. Därför används i det följande i huvudsak vithet, modernitet och klass, även i form av makt som analysverktyg.

Analys av Centralposthuset i Stockholm > Centralposthuset i Stockholm, Vasagatan 28-34, uppfördes åren 1898-1903 i nuvarande kvarteret Blåmannen 21 (dåvarande kv Riddaren) på Norrmalm i Stockholm. Fastigheten ritades av Frans Gustaf Abraham Dahl, som stod för planlösning, och Dahls forna elev Ferdinand Boberg som arbetade med exteriör och centralhall.^[3] Generalpoststyrelsen hade sitt säte i fastigheten som även innehöll Stockholms huvudpostkontor med postsparbank. Knappt 30 år tidigare (1874) hade Bernfördraget om en allmän postunion slutits mellan 22 nationer, varav enligt min bedömning majoriteten stod för en kolonial ”vithet”.^[4] Kolonialismen var levande kring förra sekelskiftet och som Sara Ahmed påpekar kan vi säga att kolonialismen skapar en ”vit” värld, en värld ”redo” för vissa slags kroppar med vissa saker inom räckhåll för dessa kroppar.^[5]

Nationalromantiska element eller jugenddetaljer återfinns i fasaddekorationer och ornamentik, till exempel brevduvor som flyger över Stockholms byggnader i relief. Ulf Sörensson menar i sin bok om Ferdinand Boberg som konstnär att växtornamentiken på Posthuset är typisk för jugendepokens hyllning till det organiskt växande.^[6] Det finns i ögonhöjd på fasaden enstaka möss bland ornamenten förställande tallkvistar. Fasaden kan sägas signalera ”svenskhet” med sina referenser till den svenska naturen och det stockholmska urbana landskapet i relieferna.

Min tanke är att Centralposthuset i Stockholm när det byggdes som en länk i en internationell infrastruktur kom att fungera som en stark komponent i distributionen av ”vithet” och ”modernitet”. Det rum vi befinner oss i orienterar sig enligt Sara Ahmed mer efter vissa kroppar än efter andra och Centralposthusets centralhall minns jag från 1964 när jag som 17-åring tog ut pengar på min postsparbanksbok.^[7] Då var hallen inte orienterad efter en 17-åring ur arbetarklassen som storögt

blickande orienterade sig till rätt kassa. Beteendet liknar vad Gramsci (refererad i D’Alleva^[8]) kallar
 ”spontant samtycke”. Genom min ambition att ”spela spelet” accepterade jag sakernas tillstånd och bidrog därmed i viss utsträckning till att konservera den rådande hegemonin.

Klassbegreppet kan tillämpas på fastigheten i sin helhet som kan sägas förmedla makt, Generalpoststyrelsen signalerar att den står som garant för att brevskrivarens försändelse kommer fram till destinationen. Fastigheten signalerar således institutionell makt.

Centralposthuset kan också sägas stå för modernitetens starka känsla av att skapa ny teknisk utveckling och nya system för en väg ur det gamla bondesamhället som accentuerats vid Konst- och Industriutställningen 1897. Om Centralposthuset skrevs i den samtida dagspressen att ”det var ett verk af konstnärligt fritt skapande, ett verk som visar framåt och ej tillbaka”.^[9] Denna känsla av framåtskridande och nydaning kan sägas ha varit viktig vid förra sekelskiftet som fylldes av många nya tankar om samhället och individen. Vid förra sekelskiftet hade Sverige cirka fem miljoner invånare,^[10] varav 80 procent fortfarande bodde på landsbygden. Inflyttningen till städer som Stockholm, Göteborg och Malmö var mycket hög, Sverige var kort sagt ett samhälle statt i omvandling.

Slutord

I denna text har begrepp som vithet, modernitet och klass använts för att analysera en byggnad, Centralposthuset i Stockholm. Det svåra har varit att tänka om från att använda begreppen om människor till att applicera dem på andra fysiska objekt.

En knorr på historien om Centralposthuset, som har bäring på texten, är att kvarteret Riddaren någon gång mellan 1903 och 1930 inkorporerades i kvarteret Blåmannen.^[11] Blåman är ett gammalt namn för mörkhyad som Nordisk Familjebok konstaterade 1878:

Blåmän (”svartmän”) kallade våra förfäder i allmänhet alla de mörkhyade folken i nordvestra Afrika, företrädesvis negrerna. Snorre Sturlasson säger, att blåmän funnits äfven i trakterna norr om Svarta hafvet, i ”Stora Svitjod” bland resar, dvärgar och ”mångahanda underliga folk”. ^[12]

Innebär det nya namnet på kvarteret att den ”vithet” som kan tolkas in i byggnaden förändras? Det är en möjlig framtida uppgift att gräva djupare i detta.

 ---

Litteratur

Ahmed, Sara. 2010. ”Vithetens fenomenologi”, I: Tidskrift för genusvetenskap nr 1-2, s. 49-68.

D’Alleva, Anne. 2005. Methods & Theories of Art History. London, Laurence King Publishing.

Sörensson, Ulf. 1992. Ferdinand Boberg: Arkitekten som konstnär. Höganäs, Förlags AB Wiken.

Fotografier

Stockholmskällan. 1904-20. Kungl. Posthuset, Vasagatan 28-34. Stockholms Stadsmuseum.

 http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=2835 (åtkomst 160120)

Stockholmskällan. 1905-1920. Interiör från Kungl. Posthuset, Vasagatan 28-34. Stockholms             Stadsmuseum. http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=2107 (åtkomst 160120)

Andra källor

General Postal Union, october 9, 1874. Treaty Concerning the Formation of a General Postal             Union, Concluded Between Germany, Austria-Hungary, Belgium, Denmark, Egypt, Spain,                  The United States of America, France, Great Britain, Greece, Italy, Luxemburg, Norway,                     The Netherlands, Portugal, Roumania, Russia, Servia, Sweden, Switzerland, and Turkey.                     http://avalon.law.yale.edu/19th_century/usmu010.asp (åtkomst 160120)

Project Runeberg - Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /

737-738 (1878) http://runeberg.org/nfab/0377.html (åtkomst 160120)

SCB. 2015. Befolkningsutveckling 1900−2014 och prognos 2015−2060. http://www.scb.se/sv_/ Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningsframskrivningar/ Befolkningsframskrivningar/14498/14505/Aktuell-befolkningsprognos/Sveriges-framtida-befolkning-20152060/273426/ (åtkomst 160120)

Stockholmskällan. Jämför Kartor. http://kartor.stockholm.se/bios/dpwebmap/cust_sth/utbf/sthkallan_jamfor/DPWebMap.html (åtkomst 160120)

---

^[1] D’Alleva, Anne. 2005. Methods & Theories of Art History. s. 78.

^[2] Ahmed, Sara. 2010. ”Vithetens fenomenologi”.s. 66.

^[3] Sörensson, Ulf. 1992. Ferdinand Boberg: Arkitekten som konstnär. s. 128.

^[4] Bernfördraget 9 oktober 1874 om bildandet av en allmän postunion mellan Tyskland, Österrike-Ungern, Belgien, Danmark, Egypten, Spanien, Förenta staterna, Frankrike, Storbritannien, Grekland, Italien, Luxemburg, Norge, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Ryssland, Serbien, Sverige, Schweiz och Turkiet.

^[5] Ahmed, Sara. 2010. ”Vithetens fenomenologi”. s. 54.

^[6] Sörensson, Ulf. 1992. Ferdinand Boberg: Arkitekten som konstnär. s. 131.

^[7] Ahmed, Sara. 2010. ”Vithetens fenomenologi”. s. 58.

^[8] D’Alleva, Anne. 2005. Methods & Theories of Art History.  s. 50.

^[9] Refererat i: Sörensson, Ulf. 1992. Ferdinand Boberg: Arkitekten som konstnär. s. 128.

^[10] SCB. 2015. Befolkningsutveckling 1900−2014 och prognos 2015−2060.

^[11] Stockholmskällan. Jämför Kartor. Endast okulärbesiktning av de digitaliserade stockholmskartorna har gjorts.

^[12] Project Runeberg - Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 737-738 (1878)