Det är inte bara rädslan för terrorism som
bidragit till utvecklingen av nya möjligheter till hemlig avlyssning och
övervakning av elektronisk kommunikation i svensk lagstiftning på senare år.
Lagstiftaren har också ändrat syn på den personliga integriteten. Det
konstateras i en ny doktorsavhandling från Umeå universitet.
Markus Naarttijärvi har i
sin avhandling studerat resonemangen bakom en ny kategori av lagstiftning som vuxit
fram i svensk rätt sedan 2007. Denna lagstiftning tillåter bl.a. avlyssning och
övervakning av exempelvis telefonsamtal, internettrafik och e-post – utan
att detta sker för utredning av brott. Genom ny lagstiftning tillåts inhämtning
av sådan kommunikation i bland annat Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet
i syfte att förhindra och förebygga framtida allvarlig brottslighet.
– Detta innebär i
princip att tidigare gällande krav på konkreta brottsmisstankar mot en specifik
person för sådana åtgärder har övergetts, säger Markus Naarttijärvi.
Denna nya lagstiftning kopplas
ofta till framväxten av nya hot och den form som exempelvis terrorismen tagit
sedan 11-september. Markus avhandling visar dock att jämfört med de resonemang
som förekom i lagstiftningsdiskussioner på området från 60-talet och framåt så
har lagstiftaren de senaste åren även ändrat inställning till den personliga
integriteten.
– Personlig
integritet sågs tidigare som ett intresse med betydelse bortom de individer som
utsätts för övervakning. Det trycktes hårt på att åtgärderna inte sällan
drabbade helt oskyldiga människor och kunde leda till allmän misstro mot staten,
säger Markus Naarttijärvi.
Senare överväganden
präglas dock enligt Markus av ett synsätt där övervakningen bara är ett problem
för vissa individer. Dessa betraktas ibland av lagstiftaren som personer som
redan är vad övervakningen i bästa fall är tänkt att bekräfta, det vill säga
blivande brottslingar. Samtidigt har övervakningen breddats och sker nu mer
förutsättningslöst för att kunna förhindra framtida risker från att
förverkligas.
– På många sätt kan den bredare
övervakning som avslöjats av Edward Snowden ses som en naturlig förlängning av det
synsätt som präglat senare tids lagstiftningsåtgärder säger Markus Naartijärvi.
– Lagstiftaren har i frågor
som rör rikets säkerhet ansett att en ny avvägning måste göras och den sker på
bekostnad av den personliga integriteten som tycks betraktas som något av ett
bondeoffer i sammanhanget. Samtidigt har de samhälleliga effekterna av en bredare
övervakning tonats ner i lagstiftarens resonemang.
Avhandlingen konstaterar
också att de analyser som underbygger ny lagstiftning på området har vissa
brister i fråga om hur konstitutionella krav beaktas.
– I vissa frågor lyser
noggranna överväganden med sin frånvaro, säger Markus Naarttijärvi, som menar
att lagstiftaren ibland låter de tekniska möjligheterna styra vilka möjligheter
till övervakning som myndigheterna ska få tillgång till, snarare än demokratiska
överväganden.
Markus Naarttijärvi är
född och uppvuxen i Norrbotten. Han tog sin juris kandidatexamen år 2008 och är
sedan dess anställd på Umeå universitet. Han kommer efter disputationen att
fortsätta undervisa och forska vid Umeå universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-82942
Om disputationen
Fredagen den 6 december försvarar Markus Naarttijärvi, juridiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: För din och andras säkerhet:Konstitutionella proportionalitetskrav och Säkerhetspolisens preventiva tvångsmedel. Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal S205h, Samhällsvetarhuset. Opponent är professor Petter Asp, Juridiska fakulteten, Stockholms universitet.
Källa: Umeå universitet
