Dödligheten i hjärtinfarkt har minskat kraftigt de senaste
tjugo åren. Men fortfarande är dödligheten betydligt högre bland
lågutbildade än bland högutbildade – och skillnaden mellan grupperna har
ökat. När vi presenterar den årliga statistiken
över hjärtinfarkter, nu med uppgifter till och med 2011, ingår för
första gången statistik efter utbildningsnivå. Syftet är att få en bild
av insjuknande och dödlighet i olika socioekonomiska grupper.
Dödligheten har minskat i alla grupper, men utvecklingen har varit ännu mer gynnsam i gruppen med eftergymnasial utbildning än i gruppen med grundskola som högsta utbildning*. Nivåerna är betydligt lägre för alla grupper idag än för tjugo år sedan, men den relativa skillnaden mellan hög- och lågutbildade är större 2011 än den var 1991. Som figuren visar var dödligheten för lågutbildade män 1991 ännu inte dubbelt så hög som för högutbildade, men 2011 var den mer än dubbelt så hög. För kvinnor är mönstret detsamma: de lågutbildades dödlighet går från att vara en och en halv gång högre än de högutbildades 1991 till att vara mer än tre gånger högre 2011.
Åldersstandardiserad mortalitet i akut hjärtinfarkt efter utbildningsnivå, i åldrarna 45-74 år, per 100 000 invånare.
När det gäller insjuknande i hjärtinfarkt har den relativa skillnaden mellan hög- och lågutbildade inte ökat. Men den har heller inte minskat, och personer med grundskola som högsta utbildning löper alltjämt betydligt större risk att drabbas av hjärtinfarkt än personer med eftergymnasial utbildning. Risken för en infarkt har dock minskat för alla grupper.
– Insjuknandet är i hög grad knutet till livsstilsfaktorer, till exempel rökning, som vi vet skiljer sig åt mellan grupper med olika utbildningsnivå, säger Björn Nilsson, utredare vid Socialstyrelsen. Sådant spelar roll också för dödligheten, men där är hälso- och sjukvårdens akuta insatser naturligtvis också av stor betydelse.
Män löper betydligt större risk än kvinnor att drabbas av och avlida i hjärtinfarkt, men både insjuknande och dödlighet har minskat kraftigast för män. De senaste åren har lågutbildade kvinnor haft lika hög dödlighet i hjärtinfarkt som högutbildade män.
– En stor utmaning för framtiden är att arbeta för att lågutbildade kommer ner mot samma låga sjuklighet och dödlighet som högutbildade, samtidigt som man fortsätter att sänka nivåerna för alla grupper. Den utmaningen måste både hälso- och sjukvården och andra aktörer som arbetar för att förbättra folkhälsan ta sig an, säger Björn Nilsson.
Socialstyrelsens utvärdering av hjärtsjukvården 2009 visade stora variationer mellan landstingen för ett flertal indikatorer.
– Det är troligt att en del av dessa variationer beror på skillnader i utbildningsnivå för befolkningen i olika landsting, säger Björn Nilsson. I den nya nationella utvärderingen, som vi publicerar nästa höst, kommer vi att analysera skillnaderna mellan olika utbildningsgrupper närmare och även titta närmare på vissa processmått, som till exempel läkemedelsbehandling efter hjärtinfarkt, från ett socioekonomiskt perspektiv.
*) Alla jämförelser är gjorda med åldersstandardiserade värden. Det innebär att skillnader som beror på olika ålderssammansättning i de jämförda grupperna inte påverkar jämförelsen. Hjärtinfarkt är en starkt åldersrelaterad sjukdom.
