Den enklaste formen är att sitta på kafé och försöka skapa en historia kring de människor jag ser. Det där paret där borta till exempel, är de ett par, syskon, arbetskamrater eller barndomsvänner? Genom att tolka vad jag ser av deras beteende och om jag har tur, vad jag lyckas snappa upp av deras samtal, kan jag göra mig en ganska klar bild av dem. Åtminstone av den framtoning de har när de sitter på det här kaféet och samtalar. Just denna gång lutar jag åt att det rör sig om två arbetskamrater, de har datorer på bordet och han visar emellanåt henne sin datorskärm. Hon nickar och skriver på sin dator.
För att fullfölja observationen och extrapolering kan vi föreställa oss vart de tar vägen när de lämnar kaféet, på samma sätt som vi kan föreställa oss var de har varit innan de kom hit.
En slags verklighetens såpopera, om man så vill. Här räcker det dock med att komplettera det jag ser med en livlig fantasi. Jag behöver ingen manusförfattare som skruvar historien åt mig. Det räcker med att jag skruvar den själv…
