Matematiska inlärningssvårigheter, så kallad dyskalkyli,
anses vara ungefär lika vanligt som dyslexi, lässvårigheter. Ändå är det
betydligt mindre utforskat. Ett bidrag till att råda bot på detta presenteras
nu vid Linköpings universitet.
– Mellan tre och sex procent av alla barn beräknas ha matematiska
inlärningssvårigheter, berättar Rickard Östergren, som nyligen disputerat i
psykologi. Han har sökt svar på frågan varför barn får inlärningssvårigheter i
matematik. Hans empiriska underlag är tre studier av barn från 6-årsåldern och
upp till 13.
– Området är föga utforskat jämfört med läs- och
skrivsvårigheter, säger han. Här finns ett antal hypoteser, men ingen
konsensus.
Två vanliga hypoteser är att inlärningssvårigheterna beror
på olika störningar i barns sifferuppfattning, respektive att det beror på att generella
förmågor såsom arbetsminnet är stört.
Slutsatsen i Rickard Östergrens avhandling är att flera
störningar samtidigt kan ge upphov till inlärningssvårigheten. Det kan vara
svårigheter med såväl grundläggande siffer- eller antalsuppfattning, som mer
generella svårigheter med arbetsminnet.
Att förstå mer exakt vad matematiska inlärningssvårigheter
beror på kan vara viktigt för att utforma åtgärderna i undervisningen på rätt
sätt, framhåller Rickard Östergren. Det handlar om att kompensera och att träna
rätt saker.
– Om ett barn har en svag sifferuppfattning, men
gott arbetsminne, så kan det åtminstone delvis uppväga bristen. Ett gott
arbetsminne kan kompensera för en svag sifferuppfattning – och vice versa.
– Därför är det så viktigt att vi inte klumpar
ihop barn i alltför grova kategorier. Det hjälper dem inte, de är sinsemellan
så olika så stödet måste utformas individuellt.
Rickard Östergren disputerade den 13
september. Avhandlingen heter Mathematical Learning Disability. Cognitive Conditions, Development and
Predictions.
Källa: Linköpings universitet
