Tanten, vem är hon? En (t)antologi, reder ut begreppen

Vem är tant? Och hur är man när man är tant? Frågor som nyligen aktualiserats som nu får svar i en ny bok: Tanten, vem är hon? I en (t)antologi, reder forskare från Umeå universitet ut begreppen. Nyligen aktualiserades ett stort intresse för tanten. Kulturtanten återupprättas och unga kvinnor hyllar tanten och ser henne som representant för en livsstil som värnar om det lilla livet. Tanten framstår som en person som har civilkurage. Hon törs säga ifrån, hon försöker inte behaga och hon oroar sig inte ständigt för sitt utseende. Men tanten kan också beskrivas nedvärderande, som skvallertant eller moraltant. För den medelålders eller äldre kvinnan är tanten och tantig ibland snarast en varning: tantvarning. Här är tanten symbol för någon som är överspelad i dagens samhälle.
 
Nu kommer alltså boken som tar det samlade greppet: Tanten, vem är hon? En (t)antologi, där forskare från Umeå universitet reder ut begreppen.

– Att definieras som tant är inte alltid populärt. Vem som är tant beror mycket på sammanhang, säger Marianne Liliequist och Karin Lövgren, redaktörer och medförfattare i den nya antologin Tanten, vem är hon? En (t)antologi (Boréa).

I denna tvärvetenskapliga antologi är det åldersrelaterade begreppet tanten utgångspunkt. Flera forskare medverkar i boken. Här behandlas såväl fiktiva tanter i Astrid Lindgrens författarskap, som mostrar och fastrar, kvinnor som stöttat och fört vidare traditioner till yngre generationer, medelålders kvinnor som sexchattar, begreppet kulturtant, äldre kvinnor i skönlitteratur, den osynliga äldre icke-heterosexuella kvinnan med mera.

– Det är spännande att tanten blivit en så populär figur i dag. Hon används som symbol för vitt skilda saker beroende på vem som beskriver henne. Ibland framstår hon mest som ett stilideal och den verkliga tanten som någon som har försvunnit då äldre generationer kvinnor dött, säger Karin Lövgren.

 – Tanter är viktiga för mig, förklarar Marianne Liliequist, som skriver om de äldre kvinnor som var så betydelsefulla i byn där hon växte upp. De hade tid med mig. De fanns till hands både praktiskt och känslomässigt.

Boken är skriven inom ramen för TantForsk!, ett nätverk för forskning om kvinnor och åldrande, berättar redaktörerna. Bidragen är skrivna i olika genrer, från akademisk prosa till skönlitterärt gestaltande.

– Vår tanke har varit att tillsammans utforska olika dimensioner av tanten och att med detta väcka intresse för forskning om ålder och åldrande. Vi är båda forskare vid ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om åldrande som pågår vid Umeå universitet, berättar redaktörerna.