Denna text består av några reflektioner kring det postkoloniala forskningsområdet. Dikotomierna ”vi” och ”dem” i socialantropologisk mening löper risk att konserveras, liksom föreställningar om ”väst” och ”öst”. Det medför i förlängningen att stringensen i forskningen blir lägre.
Den internationella arbetsdelningen > Den ”militära” eller ”styrande” närvaron i de forna kolonierna runt om i världen inte är lika tydlig längre. Trots det finns det en närvaro i kolonierna som är grundvalen för den västerländska livsstilen. I båda ändar av livscykeln för till exempel elektroniska apparater som mobiltelefoner och datorer utnyttjas ”de andras” arbetskraft. Vi, i den västerländska delen av världen, är medvetna om att våra mobiltelefoner monteras av ”gråtande asiatiska barnarbetare med blödande fingrar”. Vi är medvetna om att de kasserade datorerna demonteras av underbetalda människor i bland annat afrikanska länder. Vid demontering medför till exempel de flamskyddsmedel datorernas moderkort är behandlade med stora hälsorisker för arbetarna. Detta är några av många exempel på internationell arbetsdelning.
Även på hemmaplan fortsätter denna arbetsdelning. Vi använder städhjälp och jagar billiga hantverkare för att underlätta de karriärer vi är involverade i medan våra hem förbättras och hålls rena. Många av dem som städar våra hem gör det till låga löner – de kanske tvingats komma till Sverige från sina hemländer för att få en försörjning. Jag arbetade några år ute på Lidingö och såg vid sjutiden på morgnarna thailändska och polska kvinnor åka från Ropsten med bussarna ut på ön.
Min systerson kom tillbaka till Sverige efter tio år i Spanien och återupptog sitt gamla yrke som målare. Den första tiden arbetade han i grå, för att inte säga svarta, hantverkargrupper som ofta bestod av systersonen som enda svensk, plus fyra-fem polska eller baltiska hantverkare med pappersproblem. Mannen som drev företaget och skaffade fram uppdragen ville att systersonen vid eventuella arbetsplatsbesök av facket skulle springa från platsen tillsammans med de andra, men stanna ganska snart. Till de eventuella kontrollanterna skulle han säga att han blivit uppringd kvällen innan för att hoppa in och att inte visste varifrån de andra kom. Om varför han sprungit skulle han bara konstatera att han dragits med av de andras flykt.
Beskrivningarna ovan är exempel på postkolonialt utnyttjande av ”de andras” belägenhet för att vi själva ska bibehålla vår levnadsstandard.
Icke enhetliga begrepp > Mohanty (2007) är i sin analys kritisk till den strategiska placeringen av kategorin ”kvinnor” i förhållande till analyskontexten och det okritiska sätt forskare tillhandahåller ”bevis” av universell och tvärkulturell giltighet (Mohanty 2007:37 ff). Mohanty menar att bland annat dessa brister i forskningen skapar en slags ”tredjevärldenkvinna” som inte finns i sinnevärlden. Lika lite finns dess motpunkt på en tänkt motpol, den ”västerländska kvinnan”, i sinnevärlden. Mohanty pekar också på hur det i forskningen finns ett begrepp ”kvinnor” som analyskategori som används på sex olika sätt i den västerländska feministiska diskursen om kvinnor i tredje världen.
Smygbeskriven evolutionism > McClintock (1992) kritiserar termen postkolonial, eftersom hon menar att den står för ett slags linjärt utvecklingstänkande, en slags evolutionism (McClintock 1992:85). Det är inte givet att alla länder, vare sig de varit kolonier eller inte, måste genomgå samma ”utveckling”.
Vem ska ge röst åt den som inte kan tala? > Spivak (2003) griper sig an att skildra bakgrunden till varför förtryckta utanför västvärlden i allmänhet och förtryckta kvinnor i dessa regioner i synnerhet inte kan göra sina röster hörda. Spivak målar upp en komplicerad och mångfacetterad bild där kolonialt tänkande, etnocentrism och ekonomisk rovdrift medfört att vi inte kan förvänta oss att den subalterna, den förtryckta, ska tala i de termer som satts upp av västerlandet.
Frågor att beakta > Området postkoloniala studier tycks, liksom många andra forskningsfält, stå inför några frågor som bör beaktas. Det första problemet handlar om vilka länder som varit kolonier och om de idag är postkoloniala. Exemplen USA, Kanada och Australien är idag stater, utan att kolonisatörerna eller deras ättlingar flyttat ifrån länderna. Vi har andra exempel i Afrika där kolonisatörerna drivits bort. Det andra problemet handlar om etnocentrism – vi tenderar att se världen utifrån den kultur vi växer upp i. Ett tredje problem emanerar ur etnocentrism – västerländska kvinnoforskare tenderar att studera kvinnor i ”de andras” länder, väl medvetna om etnocentrismens faror, som om det faktum att de studerar kvinnor från starten innebär att deras studieobjekt har mycket mer gemensamt med dem själva än vad som är fallet.
Mina tankar går till forskaren på hemmaplan som antagligen har minst lika stora forskningsproblem att hantera som den forskare som studerar något på fjärran plats. Risken för feltolkningar försvinner inte för att studieobjektet ligger en närmare, de förändras bara.
Litteratur
McClintock, Anne. 1992. “The Angel of Progress: Pitfalls of the Term 'Post-Colonialism'.” i Social
Text 10.31-32, s 84-98.
Mohanty, Chandra. 2007. “Med västerländska ögon” i Feminism Utan Gränser, WS Bookwell,
Finland: Tankekraft Förlag.
Spivak, Gayatri Chakravorty. 2002. ”Kan den subalterna tala?” i Postkoloniala studier, Skriftserien
Kairos, nr 7, Malmö: Konstfack, s. 77-145.
