Frågan
om objektivitet och föreställningen att den, manliga, förmenta
objektiviteten inom vetenskapen skulle vara den korrekta diskuteras
av flera av de författare som ingår i dagens pensum. Grundfrågan
tycks cirkla kring fenomenet att feministiska forskare anklagas för
att inte vara objektiva genom att de är öppna med att de vill
förändra världen. De vill minska förtrycket mot kvinnor och de
vill få jämlikhetens vågskål att nå jämviktsläge. Några av
resonemangen i litteraturen tas upp i det följande.
Tanken
på att en forskare ska vara objektiv i sitt insamlande av empiri och
i sin tolkning av denna bygger på en positivistisk syn på
forskning. Det innebär att det skulle finnas en absolut sanning och
att det är forskarens uppgift att utröna denna utan att påverkas
av sina egna idéer om hur världen är sammansatt.
Karen
Barad (2003) vill tillämpa en performativ förståelse som en
utmaning av den makt som språket har över våra tolkningar av vad
som sker. Barad vill göra detta genom att föreslå en
posthumanistisk uppfattning av performativitet – en performativitet
som omfattar viktiga materiella och diskursiva, sociala och
vetenskapliga, mänskliga och icke-mänskliga samt naturella och
kulturella faktorer (Barad 2003:808). Vi kan säga att Barad vill
betrakta alla objekt, mänskliga såväl som icke-mänskliga som
agenter i det samhälleliga spelet med betoning på att alla tänkbara
faktorer spelar in för vår tolkning av världen. Materialiteten
finns enligt detta sätt att se i objekten och inbäddad (embodied) i
kroppen. Samtidigt har de materialitet, det vill säga de påverkar
omgivningen. Latour
(2005) kallar detta agens och hans resonemang går ut på att om vi
kan säga att det är samma sak att slå i en spik med eller utan
hammare eller samma sak att promenera längs en gata med eller utan
kläder så spelar tingen ingen roll (Latour 2005:81). Det handlar om
att ting och företeelser som påverkar oss har materialitet eller
agens, de spelar en roll i våra liv. Barads och Latours resonemang
innebär att vi hela tiden är påverkade av vår omgivning och
således inte står fria att agera, vara performativa. Detta anknyter
till resonemang om objektivitet som förs i resten av litteraturen
till dagens seminarium.
Helen Longino (1996)
ställer många frågor i sin text ”Can there be a Feminist
Science?”. Hennes resonemang cirklar kring rubriken i hennes
artikel: ”Kan det finnas en feministisk vetenskap?” Longino
skriver att förhoppningarna på en feministisk teoretisk
naturvetenskap döljer en tvetydighet mellan innehåll och praktik.
Vad gäller innehållet är föreställningen om en feministisk
vetenskap byggd på ett antal antaganden. En del teoretiker skriver
som om feministisk vetenskap omfattar en särskild världsåskådning
som karakteriseras av sammansatthet, interaktion och holism (Logino
1996:252). Synen på den feministiska vetenskapen är att den är
sådan för att den bygger på kvinnlig känslighet eller att
feministiska teorier är komplexa för att kvinnor skulle vara
komplexa. Longinos slutsatser är att det i princip är möjligt att
bedriva feministisk vetenskap. För att nå till det läget måste
dock de sociala och politiska kontexterna i vilken vetenskapen
bedrivs förändras (Longino 1996: 262). Dessa förändringar handlar
om att gå från vetenskap som drivs av pengajakt och krigshets till
ett läge där andra världen betyder mer. Pengar och krig gör att
det inte finns utrymme för alternativ förståelse av
naturvetenskapen.
Donna
Haraway (1988) för fram tanken på hur viktigt det är att
positionera sig som forskare i synsättet på det material som är
föremål för forskning. Det innebär att studera delar här och nu.
Haraway menar att synen på det studerade kommer från en kropp, inte
från en objektiv plats ovan där Haraway (1988:589). Vi är alla
produkter av de studier vi bedrivit, de erfarenheter vi gjort under
våra liv – de kommer att skapa den syn vi tillämpar på det
studerade. Haraway menar att objektivitetsbegreppet handlar om
ömsesidig och vanligtvis ojämlik strukturering, om att ta risker i
en värld över vilken vi inte har någon kontroll (Haraway
1988:595ff).
Sandra
Harding (1995) framför också kritik av det traditionella
objektivitetsbegreppet och frågar sig om sociala värderingar och
intressen ska få spela någon roll i ekonomiska undersökningar
(Harding 1995:8)? Harding fortsätter med att kritisera
neutralitetsbegreppet och summerar andra författare som menar att
idéerna om neutralitet har begränsat den empiriska och teoretiska
korrektheten i ekonomiska teorier (Harding 1995:10). Harding kan
sägas ta ett steg tillbaka i vetenskapshistorien, ta sats och ladda
tankarna med ”glömda” förhållningssätt till vikten av att
förhålla sig till kontexten. Kontentan är att om vi drar fram
kontexten i form av värderingar och kulturella uppfattningar kan vi
avvisa dem, men vi är medvetna om att de påverkar vår forskning.
Slutord
> Tanken på att en
forskare ska vara objektiv i sitt insamlande av empiri och i sin
tolkning av denna bygger på en positivistisk syn på forskning. De
författare som kort refererats här propagerar för en forskning där
hänsyn tas till kontexten och forskarnas egna roller i samhället.
Litteratur
Barad, Karen. 2003. Posthumanist Performativity: Toward an Understanding of How Matter Comes to Matter, i Signs: Journal of Women in Culture and Society, vol. 28, no. 3.
Haraway,
Donna. 1988. Situated
Knowledge: The Science Question in Feminism as a Site of Discourse
on the Privilege of Partial Perspective,
i Feminist Studies 14.3.
Harding,
Sandra. 1995. Can
feminist thought make economics more objective?
i Feminist economics.
1:1.
Latour,
Bruno. 2005. Reassembling
the Social. An Introduction toActor-Network-Theory. Oxford,
Oxford University Press.
Longino,
Helen. 1996. Can There
be a Feminist Science?
i Garry, Ann and Marilyn Pearsall: Women,
Knowledge and Reality. Explorations in Feminist Philosophy. New York
and London:
Routledge.