Vårt förhållande till ”gråtande asiatiska barnarbetare med blödande fingrar”

Denna text består av några reflektioner kring det postkoloniala forskningsområdet. Dikotomierna ”vi” och ”dem” i socialantropologisk mening löper risk att konserveras, liksom föreställningar om ”väst” och ”öst”. Det medför i förlängningen att stringensen i forskningen blir lägre.
 
Den internationella arbetsdelningen > Den ”militära” eller ”styrande” närvaron i de forna kolonierna runt om i världen inte är lika tydlig längre. Trots det finns det en närvaro i kolonierna som är grundvalen för den västerländska livsstilen. I båda ändar av livscykeln för till exempel elektroniska apparater som mobiltelefoner och datorer utnyttjas ”de andras” arbetskraft. Vi, i den västerländska delen av världen, är medvetna om att våra mobiltelefoner monteras av ”gråtande asiatiska barnarbetare med blödande fingrar”. Vi är medvetna om att de kasserade datorerna demonteras av underbetalda människor i bland annat afrikanska länder. Vid demontering medför till exempel de flamskyddsmedel datorernas moderkort är behandlade med stora hälsorisker för arbetarna. Detta är några av många exempel på internationell arbetsdelning.
 
Även på hemmaplan fortsätter denna arbetsdelning. Vi använder städhjälp och jagar billiga hantverkare för att underlätta de karriärer vi är involverade i medan våra hem förbättras och hålls rena. Många av dem som städar våra hem gör det till låga löner – de kanske tvingats komma till Sverige från sina hemländer för att få en försörjning. Jag arbetade några år ute på Lidingö och såg vid sjutiden på morgnarna thailändska och polska kvinnor åka från Ropsten med bussarna ut på ön.

Min systerson kom tillbaka till Sverige efter tio år i Spanien och återupptog sitt gamla yrke som målare. Den första tiden arbetade han i grå, för att inte säga svarta, hantverkargrupper som ofta bestod av systersonen som enda svensk, plus fyra-fem polska eller baltiska hantverkare med pappersproblem. Mannen som drev företaget och skaffade fram uppdragen ville att systersonen vid eventuella arbetsplatsbesök av facket skulle springa från platsen tillsammans med de andra, men stanna ganska snart. Till de eventuella kontrollanterna skulle han säga att han blivit uppringd kvällen innan för att hoppa in och att inte visste varifrån de andra kom. Om varför han sprungit skulle han bara konstatera att han dragits med av de andras flykt.

Beskrivningarna ovan är exempel på postkolonialt utnyttjande av ”de andras” belägenhet för att vi själva ska bibehålla vår levnadsstandard.

Icke enhetliga begrepp > Mohanty (2007) är i sin analys kritisk till den strategiska placeringen av kategorin ”kvinnor” i förhållande till analyskontexten och det okritiska sätt forskare tillhandahåller ”bevis” av universell och tvärkulturell giltighet (Mohanty 2007:37 ff). Mohanty menar att bland annat dessa brister i forskningen skapar en slags ”tredjevärldenkvinna” som inte finns i sinnevärlden. Lika lite finns dess motpunkt på en tänkt motpol, den ”västerländska kvinnan”, i sinnevärlden. Mohanty pekar också på hur det i forskningen finns ett begrepp ”kvinnor” som analyskategori som används på sex olika sätt i den västerländska feministiska diskursen om kvinnor i tredje världen.

Smygbeskriven evolutionism > McClintock (1992) kritiserar termen postkolonial, eftersom hon menar att den står för ett slags linjärt utvecklingstänkande, en slags evolutionism (McClintock 1992:85). Det är inte givet att alla länder, vare sig de varit kolonier eller inte, måste genomgå samma ”utveckling”.
 
Vem ska ge röst åt den som inte kan tala? > Spivak (2003) griper sig an att skildra bakgrunden till varför förtryckta utanför västvärlden i allmänhet och förtryckta kvinnor i dessa regioner i synnerhet inte kan göra sina röster hörda. Spivak målar upp en komplicerad och mångfacetterad bild där kolonialt tänkande, etnocentrism och ekonomisk rovdrift medfört att vi inte kan förvänta oss att den subalterna, den förtryckta, ska tala i de termer som satts upp av västerlandet.

Frågor att beakta > Området postkoloniala studier tycks, liksom många andra forskningsfält, stå inför några frågor som bör beaktas. Det första problemet handlar om vilka länder som varit kolonier och om de idag är postkoloniala. Exemplen USA, Kanada och Australien är idag stater, utan att kolonisatörerna eller deras ättlingar flyttat ifrån länderna. Vi har andra exempel i Afrika där kolonisatörerna drivits bort. Det andra problemet handlar om etnocentrism – vi tenderar att se världen utifrån den kultur vi växer upp i. Ett tredje problem emanerar ur etnocentrism – västerländska kvinnoforskare tenderar att studera kvinnor i ”de andras” länder, väl medvetna om etnocentrismens faror, som om det faktum att de studerar kvinnor från starten innebär att deras studieobjekt har mycket mer gemensamt med dem själva än vad som är fallet.

Mina tankar går till forskaren på hemmaplan som antagligen har minst lika stora forskningsproblem att hantera som den forskare som studerar något på fjärran plats. Risken för feltolkningar försvinner inte för att studieobjektet ligger en närmare, de förändras bara.

Litteratur

McClintock, Anne. 1992. “The Angel of Progress: Pitfalls of the Term 'Post-Colonialism'.”  i Social   
   Text 10.31-32, s 84-98.
Mohanty, Chandra. 2007. “Med västerländska ögon” i Feminism Utan Gränser, WS Bookwell,
   Finland: Tankekraft Förlag.
Spivak, Gayatri Chakravorty. 2002. ”Kan den subalterna tala?” i Postkoloniala studier,  Skriftserien
   Kairos, nr 7, Malmö: Konstfack, s. 77-145.

Objektivitet, neutralitet och materialitet

Frågan om objektivitet och föreställningen att den, manliga, förmenta objektiviteten inom vetenskapen skulle vara den korrekta diskuteras av flera av de författare som ingår i dagens pensum. Grundfrågan tycks cirkla kring fenomenet att feministiska forskare anklagas för att inte vara objektiva genom att de är öppna med att de vill förändra världen. De vill minska förtrycket mot kvinnor och de vill få jämlikhetens vågskål att nå jämviktsläge. Några av resonemangen i litteraturen tas upp i det följande.

Tanken på att en forskare ska vara objektiv i sitt insamlande av empiri och i sin tolkning av denna bygger på en positivistisk syn på forskning. Det innebär att det skulle finnas en absolut sanning och att det är forskarens uppgift att utröna denna utan att påverkas av sina egna idéer om hur världen är sammansatt.

Karen Barad (2003) vill tillämpa en performativ förståelse som en utmaning av den makt som språket har över våra tolkningar av vad som sker. Barad vill göra detta genom att föreslå en posthumanistisk uppfattning av performativitet – en performativitet som omfattar viktiga materiella och diskursiva, sociala och vetenskapliga, mänskliga och icke-mänskliga samt naturella och kulturella faktorer (Barad 2003:808). Vi kan säga att Barad vill betrakta alla objekt, mänskliga såväl som icke-mänskliga som agenter i det samhälleliga spelet med betoning på att alla tänkbara faktorer spelar in för vår tolkning av världen. Materialiteten finns enligt detta sätt att se i objekten och inbäddad (embodied) i kroppen. Samtidigt har de materialitet, det vill säga de påverkar omgivningen. Latour (2005) kallar detta agens och hans resonemang går ut på att om vi kan säga att det är samma sak att slå i en spik med eller utan hammare eller samma sak att promenera längs en gata med eller utan kläder så spelar tingen ingen roll (Latour 2005:81). Det handlar om att ting och företeelser som påverkar oss har materialitet eller agens, de spelar en roll i våra liv. Barads och Latours resonemang innebär att vi hela tiden är påverkade av vår omgivning och således inte står fria att agera, vara performativa. Detta anknyter till resonemang om objektivitet som förs i resten av litteraturen till dagens seminarium.

Helen Longino (1996) ställer många frågor i sin text ”Can there be a Feminist Science?”. Hennes resonemang cirklar kring rubriken i hennes artikel: ”Kan det finnas en feministisk vetenskap?” Longino skriver att förhoppningarna på en feministisk teoretisk naturvetenskap döljer en tvetydighet mellan innehåll och praktik. Vad gäller innehållet är föreställningen om en feministisk vetenskap byggd på ett antal antaganden. En del teoretiker skriver som om feministisk vetenskap omfattar en särskild världsåskådning som karakteriseras av sammansatthet, interaktion och holism (Logino 1996:252). Synen på den feministiska vetenskapen är att den är sådan för att den bygger på kvinnlig känslighet eller att feministiska teorier är komplexa för att kvinnor skulle vara komplexa. Longinos slutsatser är att det i princip är möjligt att bedriva feministisk vetenskap. För att nå till det läget måste dock de sociala och politiska kontexterna i vilken vetenskapen bedrivs förändras (Longino 1996: 262). Dessa förändringar handlar om att gå från vetenskap som drivs av pengajakt och krigshets till ett läge där andra världen betyder mer. Pengar och krig gör att det inte finns utrymme för alternativ förståelse av naturvetenskapen.

Donna Haraway (1988) för fram tanken på hur viktigt det är att positionera sig som forskare i synsättet på det material som är föremål för forskning. Det innebär att studera delar här och nu. Haraway menar att synen på det studerade kommer från en kropp, inte från en objektiv plats ovan där Haraway (1988:589). Vi är alla produkter av de studier vi bedrivit, de erfarenheter vi gjort under våra liv – de kommer att skapa den syn vi tillämpar på det studerade. Haraway menar att objektivitetsbegreppet handlar om ömsesidig och vanligtvis ojämlik strukturering, om att ta risker i en värld över vilken vi inte har någon kontroll (Haraway 1988:595ff).

Sandra Harding (1995) framför också kritik av det traditionella objektivitetsbegreppet och frågar sig om sociala värderingar och intressen ska få spela någon roll i ekonomiska undersökningar (Harding 1995:8)? Harding fortsätter med att kritisera neutralitetsbegreppet och summerar andra författare som menar att idéerna om neutralitet har begränsat den empiriska och teoretiska korrektheten i ekonomiska teorier (Harding 1995:10). Harding kan sägas ta ett steg tillbaka i vetenskapshistorien, ta sats och ladda tankarna med ”glömda” förhållningssätt till vikten av att förhålla sig till kontexten. Kontentan är att om vi drar fram kontexten i form av värderingar och kulturella uppfattningar kan vi avvisa dem, men vi är medvetna om att de påverkar vår forskning.

Slutord > Tanken på att en forskare ska vara objektiv i sitt insamlande av empiri och i sin tolkning av denna bygger på en positivistisk syn på forskning. De författare som kort refererats här propagerar för en forskning där hänsyn tas till kontexten och forskarnas egna roller i samhället. 
 

Litteratur

Barad, Karen. 2003. Posthumanist Performativity: Toward an Understanding of How Matter Comes to Matter, i Signs: Journal of Women in Culture and Society, vol. 28, no. 3.

Haraway, Donna. 1988. Situated Knowledge: The Science Question in Feminism as a Site of Discourse on the Privilege of Partial Perspective, i Feminist Studies 14.3.

Harding, Sandra. 1995. Can feminist thought make economics more objective? i Feminist economics. 1:1.

Latour, Bruno. 2005. Reassembling the Social. An Introduction toActor-Network-Theory. Oxford, Oxford University Press.

Longino, Helen. 1996. Can There be a Feminist Science? i Garry, Ann and Marilyn Pearsall: Women, Knowledge and Reality. Explorations in Feminist Philosophy. New York and London: Routledge.