I en pågående doktorsavhandling i religionshistoria
studerar Per Faxneld hur kristen svartmålning av kvinnor som ”djävulens
kön” har fått ny innebörd av feministiska satanister. Han är en av
forskarna som medverkar vid en konferens om satanism i västerländsk
kultur som Stockholms universitet är med och anordnar.
Att Eva var den som tog emot den förbjudna frukten av ormen i
lustgården sågs av kyrkan som ett tecken på att hon var särskilt
mottaglig för Satans ränker. Men feminister började under slutet av
1800-talet att göra motläsningar, där Satan i själva verket gav
upplysning åt kvinnan som sedan spred den vidare till hela
mänskligheten. Kvinnans särförhållande till Satan blev då något positivt
och kraftgivande, och ett uppror mot ett patriarkat symboliserat av Gud
fader.
Bilden av kvinnan som Satans närmaste bundsförvant har funnits länge. Först i kyrklig tradition och i häxjägarmanualer som Malleus Maleficarum (1486), därefter i pseudohistoriska monografier som Jules Michelets La Sorcière (1862) samt i skönlitteratur och konst.
– I dag har sådana tankar satts på formel av feministiska satanister. Satan blir till en bundsförvant i kampen mot patriarkatet, symboliserat av Gud fader och hans prästerskap, säger Per Faxneld vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap.
Materialet som avhandlingen bygger på är äldre skönlitteratur och konst, ockulta texter från 1800-tal och nutid, samt fältstudier som består av intervjuer med ett trettiotal feministiska satanister, främst i New York.
Per Faxneld är en av forskarna från Stockholms universitet som är med och anordnar konferensen ”Satanism in Western culture: International conference on the Devil's disciples”. På måndag den 26 september hålls en öppen föreläsning av Marco Pasi från University of Amsterdam, "Varieties of contemporary Satanism in a historical perspective".
