En
ny avhandling i psykologi kastar ljus på varför det finns stora
skillnader i hur väl äldre personer bibehåller sin minnesförmåga, även i
frånvaro av demenssjukdomar. Resultaten tyder på att bevarad funktion i
vissa viktiga minnescentra i hjärnan har en avgörande roll, framför
allt i hippocampus och frontala cortex. Men individuella skillnader i
minnesförmåga från unga år kan också ha betydelse för hur hjärnan
fungerar när vi åldras.
Sara Pudas avhandling vid
Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, är baserad på data
från Betulaprojektet som följt ett stort antal försöksdeltagares
minnesförändring under 15-20 år. Nästan 400 av dessa personer har även
genomgått hjärnavbildningsundersökningar med magnetkamera, så kallad
magnetresonanstomografi, där både hjärnans anatomi och funktion
undersöktes.
Resultaten stödjer tidigare tvärsnittsstudier som
visat att funktionsnedsättning i ett viktigt minnescentra i hjärnan,
hippocampus, är en viktig faktor bakom minnesförsämring även bland
friska äldre. Men avhandlingen visar också att inte alla äldre drabbas
av denna nedsättning i lika hög grad. Äldre personer som bevarat sin
minnesförmåga över tid hade lika god hippocampusfunktion som unga
individer. Äldre som har bra minnesförmåga hade även en hög funktion i
de frontala delarna av hjärnan. Dessa fynd är ett viktigt komplement
till tidigare forskning, som främst fokuserat på de negativa aspekterna
av åldrandet.
Unik studie över tid
Det unika för
studierna i avhandlingen var att försöksdeltagarna följts under så lång
tid. De flesta tidigare studier inom fältet har bara studerat
försöksdeltagarna vid ett enda mättillfälle. Den typen av
tvärsnittsjämförelser riskerar att få missvisande resultat eftersom de
förbiser individuella skillnader som kan ha funnits redan i unga år. En
av delstudierna i avhandlingen visade att minnesprestation som uppmättes
när försökdeltagarna var i medelåldern (15-20 år tidigare) kunde
förutsäga hur dessa äldre personers hjärnor fungerade idag. Det är
första gången något sådant visats.
Resultat till nytta för att uppnå det goda åldrandet
Utifrån
dessa data går det inte att avgöra om tidigare hög- och lågpresterande
personers hjärnor åldras olika, eller om deras hjärnor tenderar att
fortsätta fungera på samma sätt som i ungdomen. Men den här typen av
fynd visar tydligt att man behöver upprepade undersökningar av samma
personer för att till fullo förstå sambanden mellan minnesförändringar
och hjärnans åldrande.
– Resultaten kan vara till praktisk nytta bland annat genom att belysa
hur det normala åldrandet fungerar, vilket i förlängningen kan vara till
hjälp för att tidigt kunna särskilja och diagnosticera demenssjukdomar.
Resultaten belyser även vilka hjärnfunktioner som är förknippade med
det goda åldrandet, vilket skulle kunna ligga till grund för att i
framtiden utforma åtgärder för att bevara dessa funktioner i en större
andel av den åldrande befolkningen, säger Sara Pudas.
Om avhandlingen
Avhandlingen har titeln ”Brain characteristics of memory decline and stability in aging: Contributions from longitudinal observations”, och utfördes i samarbete med Umeå universitet och Umeå center for Functional Brain Imaging. Fulltext finns att ladda ned på:
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:643871
Betulaprojektet
Mer information om det longitudinella Betulaprojektet som leds från
Stockholms universitet och utförs vid Umeå universitet finns på www.betula.su.se
Källa: Stockholms universitet
