När sonen gick i lågstadiet kom jag joggande från jobbet i blå träningsoverall, blå toppluva och solglasögon till någon föräldraaktivitet. En av sonens kompisar sa: ”Oliver, är Fantomen din pappa?” Det sved att behöva berätta att så inte var fallet. Även om alla vi som tagit del av kulturen i De Djupa Skogarna är bärarna av den levande legenden om Den Vandrande Vålnaden. Det gör oss delaktiga.
Den Vandrande Vålnaden har gått vid
min sida länge nu. Vårt första möte har försvunnit i historiens
töcken, men jag minns från 1970-talet att jag undvek att stå i kö
när jag köpte det nya numret av Fantomen i kiosken. Mest för att
ingen skulle notera vad jag köpte. Det fanns en rad år av
förnekelse, jag kunde ibland hugga till med nödlögnen att
tidningen var ”till grabben”.
Första halvåret av sonens liv
tillbringade familjen i Frankrike och jag upptäckte ”Bande
dessiné” - serietidningar för vuxna! Efter hemkomsten brydde jag
mig inte längre – jag köpte Fantomen – prenumererade också
några år. Men det var något med att gå till kiosken eller
tobaksaffären och köpa lösnummer som påminde mig om barndomen. Då
var färden till Håkans kiosk i Enskede för att köpa Kapten Mikis
senaste äventyr en stor fest. I vuxen ålder fylldes detta behov av
Fantomen, som ju, enligt den svenska modellen blivit en slags
”mjukispappa” - eller en man som är tillräckligt säker på sig
själv för att våga vara både hård och inkännande.
Jag travesterar ibland
djungelordspråken i det dagliga livet, min favorit är ”Då
Fantomen rör sig står blixten stilla”. Det har ibland fått
lydelsen ”Då Uffe rör sig står blixten stilla”. Det lättar
upp i vardagslivet.
Min alldeles speciella favorit är dock
”Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på
stadens gator som en vanlig man”. Jag brukar använda det med
tillägget ”Detta är en sådan natt”. I detta ordspråk ligger
så mycken trygghet för oss vanliga laglydiga stadsbor – samtidigt
som det finns ett latent hotande pekfinger mot dem som inte är lika
laglydiga.
Det gör att livet känns någorlunda
tryggt, även utanför De Djupa Skogarna på platser som
Midsommarkransen där jag bor. Så länge vålnaden vandrar kommer
världen att bestå!
/Bidrag till antologin "Från lila vålnad till blågul hjälte" 2010.
