Omvandlingen av genusarbetsdelningen i Sverige under tiden efter andra världskriget sammanföll med ett uppsving i den svenska ekonomin, så småningom följde de så kallade rekordåren. Vad vi vet kanske dessa rekordår skulle ha kommit alldeles oavsett hur vi i Sverige hanterade genus-arbetsdelningen. Vilka arbetsuppgifter som sköts av män eller kvinnor är dock intressant nog. Allt pekar på att om en nation tar till vara begåvning, oavsett kön, så skapar denna nation bättre konkurrenskraft för nationens del.
Den lilla nationen Sverige har klarat sig bra under 1900-talet, vilket var otippat av betraktare av det fattiga 1850-tals Sverige. Frånvaron av krigsdeltagande är en anledning till detta, ett starkt industribyggande, från uppfinnareran, med Bahco, Alfa Laval, Ericsson, ASEA och Nobel, via metall och skogsindustri till dagens underhållnings- och IT-industrier är en annan. I Sverige byggdes stora, personalkrävande indsutrier. Alla dessa, under sina epoker ledande industrier, har krävt kompetent personal vilket de också sett till att få. Frågan är om vi kunnat hålla dessa industrier igång om vi levt kvar på samma nivå som år 1900 med 19 procent yrkesarbetande kvinnor. Denne skribent har svårt att tro det.
Frågorna som ställs i denna text är om genusarbetsdelning motarbetar välfärd och om välfärden är en indikator på demokrati.
Bakgrund > Empiriska studier som refereras av Berg (2008) tyder på att ökad utbildning av modern ger större effekter på barnens utbildning och framtida produktivitet än ökad utbildning av fadern (2008:462). Med ökad utbildning av kvinnor följer lägre födelsetal och vad som kan betraktas som en ökad kvalitet i barnens uppfostran och utbildning. Detta kan vi anta gäller generellt. Om vi skapar möjlighet för våra döttrar att försörja sig i vilket yrke de än önskar kan vi också anta att vi på ett bättre sätt tar tillvara deras begåvning än om vi skulle ha fortsatt att reservera vissa yrken enbart för kvinnor. Att utbilda kvinnor bidrar på detta sätt till ett samhälles välfärd på ett mer tydligt sätt än via det osynliga hemarbetet. Vi kan anta att konsumtionen av varor och tjänster (inkluderat utbildning) ökar och då bör också enligt Keynes bruttonationalprodukten öka eftersom de monetära flödena ökar.
Rekordåren > Perioden 1950-1970 omfattar huvuddelen av vad som brukar kallas ”rekordåren” inom svensk samhällsutveckling (efterkrigstiden fram till oljekrisen 1973-74). Nu förverkligas många av de idéer som vuxit fram före andra världskriget, men som fått stå tillbaka under mobiliseringen. Införandet av ATP 1957 pekar på att även kvinnor kan få tilläggspension genom att lönearbeta. Beslutet att inte avskaffa sambeskattningen 1960 går på tvärs mot denna tanke. Perioden 1970-1987 innebär genom införandet av särbeskattning av makar 1971 inte bara ett steg framåt för gifta kvinnor som fullvärdiga medborgare som skattar enskilt för sin inkomst (Hedenborg & Wikander 2003:148ff). Konsekvensen blir också att det ”lönar sig” för gifta kvinnor att arbeta.
Att försöka avgöra vilken inverkan den långsiktiga ekonomiska tillväxten av obetalt hemarbete har menar dock Edvinsson (2009) vara förenat med en del teoretiska utmaningar. Det kan handla om hur man skapar de preliminära beräkningar av arbetad tid inom såväl förvärvsarbete som obetalt hemarbete (2009:6). Edvinsson menar att efterkrigstiden är central att studera, inte minst med tanke på den genomgripande omvandlingen av genusarbetsdelningen under perioden. I backspegeln kan exempel som sambeskattningens avskaffande 1971 tyckas var en sen reform. Sambeskattningen innebar att gifta kvinnors förvärvsinkomst i princip lades ovanpå mannens inkomst och på så sätt drabbades av ett oförmånligt skatteuttag. Effekten av den nya särbeskattningen var att det ”lönade” sig för gifta kvinnor att förvärvsarbeta. Genom förvärvsarbetet räknades deras insats även in i BNP, även om den del av hushållsarbetet de, och männen, utförde inte räknades in.
Hushållsarbete som utjämnare > Internationell forskning som framhåller att det obetalda hushållsarbetet skulle kunna fungera som en utjämnare av ekonomiska fluktuationer refereras av Edvinsson (2009). De kortsiktiga ekonomiska fluktuationerna och kriserna skulle kunna medföra att minskat förvärvsarbete ger ökad andel hushållsarbete och tvärtom (Edvinsson 2009:23). Dessa pareringar minskar då effekterna av ekonomiska kriser för hushållet. Empiriskt material saknas dock för svensk del, enligt Edvinsson.
Milton Friedman noterade att människor behöver spara i goda tider för att klara sig i dåliga tider och Franco Modigliani visade hur människor sparbeteende förändras under deras livscykel. Unga människor behöver låna för att studera, medelålders sparar till pensionärstillvaron och pensionärer behöver varken spara eller låna (Berg 2008: 214). Att laga mat hemma i dåliga tider och utesluta restaurangbesök är då ett sätt att parera de svängningar som kan uppstå i den personliga ekonomin på grund av till exempel arbetslöshet. Det handlar dock om att parera tillfälliga kriser och det påverkar egentligen inte hushållens konsumtion på kort sikt.
Motarbetar genusarbetsdelning välfärd? > När vi som individer går ut på arbetsmarknaden och får vår arbetskraft och kompetens värderad deltar vi också i skapandet av välfärd. Det handlar dels om vår egen, genom att vi tjänar pengar, dels om andras välfärd genom att vi betalar skatt. Skatt och socialförsäkringssystem där vi betalar egenavgifter kan ses som grunden i det omfördelningssystem vi alla är en del av. När jag tjänar pengar betalar jag en del av dem till stat och kommun – dessa avgifter kommer mig till godo när jag behöver vård eller till exempel polishjälp. I Sverige behöver man inte bevisa att man betalar skatt för att få den hjälpen.
Om vi antar att en del av genusarbetsdelningen består av obetalt hemarbete innebär det att arbete utförs som inte beskattas. När Sverige under efterkrigstiden, från cirka 1970, började bygga ut den offentliga sektorn innebar detta att fler kvinnor fick möjlighet att lönearbeta. Vården var en av de sektorer som kraftigt förstärktes under denna tid. Vi fick yrkesarbetande kvinnor inom vårdsektorn – de betalade skatt, varav en del naturligtvis gick till vården i slutänden. Vi kan anta att en del av den vård som utfördes tidigare hade utförts i hemmet – som vård av sjuka barn, invalidiserade släktingar och åldrande föräldrar. Detta skedde dock vanligen på familjenivå, den som inte hade släktingar fick ingen del av denna vård. Minskningen av genusarbetsdelningen genom kvinnornas intåg på arbetsmarknaden bör ha inneburit att fler vårdbehövande hade möjlighet att få vård genom samhällets försorg.
Det är möjligt att detta var ett sätt att förstärka välfärden, men det var samhälleliga ingripanden som skapade möjligheter i linje med Keynes tanke att en marknadsekonomi i ojämvikt, med outnyttjade resurser kräver att staten går in och påverkar den totala efterfrågan i samhället (Berg 2008:211). Genom att bygga ut framför allt vård- och omsorgssektorn skapades arbetstillfällen och med tanke på att den offentliga upphandlingen redan år 2000 låg kring 400 miljarder kronor årligen så skapades det efterfrågan på varor i samhället (Berggren 2000).
Under efterkrigstiden fanns ett behov av arbetskraft, det innebar att kvinnor fick en arbetsmarknad på ett helt annat sätt än tidigare. Under de så kallade rekordåren fanns inom offentlig sektor en tendens att expandera sig ur alla problem. Jag arbetade 1975-1997 inom olika delar av den offentliga sektorn och såg 1970-talets expansion bytas mot nedmontering. Ny teknik bidrog, men samtidigt ställdes högre krav på den offentliga sektorn än tidigare. Där inställningen tidigare var: ”Det är väl bra om kommunen sköter det” byttes den mot: ”Det där är absolut ingen kommunal arbetsuppgift”.
Genuslönekvoten > Löneskillnader mellan män och kvinnor har generellt minskat under industrialiseringsprocessen i västvärlden (Berg 2008). Det innebär att genuslönekvoten, det vill säga kvoten mellan lönen för kvinnor och för män har ökat. Genuslönekvoten uttrycker förhållandet mellan löner för kvinnor och män där en kvot på 1,0 står för lika lön. Siffror att jämföra är år 1998 då den var 0,81 för Sverige och 0,91 för Frankrike. Tio år senare (Berg 2008: 464) var genuslönekvoten 0,85 för Sverige och för Frankrike hade den sjunkit till 0,88.
Berg (2008) redogör för hur kvinnors och mäns löner närmat sig varandra över tid. I och med att industrialiseringen gjorde att lönerna ökade, produktionen blev alltmer produktiv, så kom även kvinnolönerna att öka. Detta ska bero på att industrialiseringen minskade efterfrågan på arbetskraft i form av fysisk styrka och ökade efterfrågan på arbetskraft med kognitiv förmåga (Berg 2008: 464). Berg menar också att detta ökade alternativkostnaden för kvinnor att syssla med oavlönat hemarbete. Detta i sin tur bidrog till att sänka födelsetalen, vilket frigjorde tid för avlönat kvinnoarbete utanför hemmet. Hushållsmaskinernas intåg hjälpte också till att frigöra tid för kvinnorna att arbeta utanför hemmet.
Varför lägre kvinnolöner? > Hur kommer det sig då att kvinnors löner ligger lägre än männens? Berg (2008) menar att det hänger på det ekonomiska och legala system individen lever i. I länder med lagstiftning om likabehandling av kvinnor ligger kvinnornas löner närmare männens nivå (Berg 2008:465). Man kanske kan uttrycka det som att där systemet tar avstånd från genusarbetsdelning ligger kvinnolönerna närmare manslönerna.
Att sia om utvecklingen för kvinnolöner i Sverige tycks svårt. Om vi extrapolerar utvecklingen av genuslönekvoten i exemplet enligt Berg ovan där genuslönekvoten ökade från 0,81 till 0,85 mellan år 1998 och 2008 och räknar med samma ökningstakt dröjer det till år 2048 innan genuslönekvoten ligger kring 1,0 i Sverige. Det skulle jag inte tycka om att känna till jag vore kvinna.
Om välfärd definieras som välfärd för flertalet medborgare i samhället kan det tyckas att genus-arbetsdelningen motarbetar välfärden. När kvinnorna kommer ut på arbetsmarknaden sätts ett värde på deras arbete, vilket antagligen kan smitta av sig på hushållsarbete. Det kan uppvärdera den insats som gör i hushållsarbete, dels kan det locka män, dels kan det anses ”fint” att utföra hushållsarbete.
Välfärden som indikator på demokrati > Om vi betraktar välfärd som resultatet av positiv ekonomisk utveckling medför detta att såväl välfärden som den ekonomiska utvecklingen äger rum i ett samhälle som tar alla individer på lika stort allvar. Det handlar om demokrati – det vill säga fördelning av välfärden inom hela samhället. Berg (2008) återger Seymour Lipsets tankar om samvariation mellan demokrati och BNP per invånare. Lipset menade att demokratiska länder tenderar att högre genomsnittsinkomst än icke-demokratiska länder. I detta sammanhang finns också en tydlig relation mellan utbildning och demokrati, vilket innebär att invånare i demokratiska länder har mer utbildning än invånare i andra länder (Berg 2008:490). Kanske handlar det om att de ekonomiska värdena fördelas på fler individer som ges möjlighet till utbildning, man förstärker humankapitalet.
Stabila ekonomiska förhållanden och hög grad av rättssäkerhet är gynnsamma för den ekonomiska utvecklingen menar Berg. Det finns dock ingen reell orsak-verkan mellan att ett land är rikt och att det införs demokrati i landet, inte heller är det säkert att ekonomin tar fart om ett land inför demokrati (Berg 2008: 491). Det hänger samman med att ekonomin bara är en av flera dimensioner som påverkar utvecklingen i ett land, här finns också politiska, kulturella och sociala dimensioner som påverkar möjligheterna till utveckling.
Under det senaste seklet ökar andelen kvinnor som är yrkesverksamma i Sverige från 19 procent år 1900 till 72 procent år 2004 enligt tillgänglig statistik. Motsvarande siffror för män vid dessa mättillfällen är 86 och 75 procent (Stanfors 2007:74). Andelen yrkesverksamma kvinnor ökar alltså radikalt medan förändringen för männen innebär en minskning, om än inte lika uttalad.
Inkomst och demokrati > Det tycks finnas en viss samvariation mellan inkomst och grad av demokrati enligt Berg (2008) korrelationskoefficienten är 0,40 i exempelfiguren Berg visar (2008:490). Industriländer som Norge, Danmark, Schweiz och Sverige ligger i topp på demo-kratiskalan och har hög produktivitet. Fattiga länder som Uzbekistan och Swaziland ligger långt ner på demokratiskalan och har låg genomsnittsinkomst. Det finns dock länder med hög grad av demokrati som ännu har låg genomsnittsinkomst, som Indien. Det indikerar att demokrati inte är en garanti för hög standard eller välfärd, men samtidigt är det få länder med lägre nivå av demokrati som lyckas fördela eventuellt välstånd någorlunda jämlikt. Det är den någorlunda jämlika fördelningen av välståndet som blir resultatet av ett demokratiskt styrelsesätt..
När ekonomer analyserar ett lands grad av ekonomi räknar de med landets historia, det viktiga är hur länge landet varit demokratiskt, ett lands demokrati kan betraktas som ett kapital som växer till för varje år (Berg 2008:491). Demokrati under en rad år tyder på stabilitet och det gynnar företagande och samhällsbyggande.
Slutord > I början av denna text ställde jag frågorna: motarbetar genusarbetsdelning välfärd och om välfärden är en indikator på demokrati.
Vad gäller den första frågan, motarbetar genusarbetsdelning välfärd, har jag konstaterat att: Om välfärd definieras som välfärd för flertalet medborgare i samhället verkar det som att genus-arbetsdelningen motarbetar välfärden. När kvinnorna kommer ut på arbetsmarknaden sätts ett värde på deras arbete, vilket antagligen kan smitta av sig på hushållsarbete. Det kan uppvärdera den insats som gör i hushållsarbete, dels kan det locka män, dels kan det anses ”fint” att utföra hushållsarbete.
Den andra frågan, är välfärden en indikator på demokrati, tycks vara svårare att få till ett svar på, åtminstone utan att gå långt utanför kurslitteraturen (vilket jag till viss del redan gjort). Om vi med välfärd pratar om en i nationen väl spridd välfärdsnivå så förefaller det som om demokrati är på rätt väg. Industriländer som Norge, Danmark, Schweiz och Sverige ligger i topp på demokratiskalan och har hög produktivitet. Fattiga länder som Uzbekistan och Swaziland ligger långt ner på demokratiskalan och har låg genomsnittsinkomst. Här spricker svaret på frågan upp genom att vi med länder som Indien, med ett demokratiskt statsskick och samtidigt med stora välfärdsproblem har indikationer på att det inte finns någon fullständigt korrelation mellan demokrati och välfärd.
Den utveckling som Sverige genomgick under 1900-talet ledde oss från en gryende, men fort-farande fattig, industrination till en nation som ligger väl så högt på alla listor som rankar välfärdsfaktorer, Jag har svårt att tro att det skulle ha skett om vi inte utbildat våra döttrar att komma och delta med oss i yrkeslivet.
Det är lätt att hamna i något slags postkolonialt, eller etnocentriskt synsätt när vi studerar Sverige som en del i det globala sammanhanget. Det som möjligen går att utröna är att en del av tredje världens länder idag går igenom samma utveckling som Sverige. Skillnaden är att de har förebilder och gör sin resa från förindustriell nation till industrination på bara några decennier istället för det sekel som det tog länder som var samtida med Sverige i sin utveckling.
Den ekonomiska konjunkturen inverkar starkt på genusarbetsdelningen. Ett tankeexperiment vore att försöka tänka sig hur genusarbetsdelningen skulle se ut idag om någon industrialisering aldrig ägt rum. De krav på kvalificerad arbetskraft som industrialiseringen ställde bidrog i hög grad till att bryta ner genusarbetsdelningen. Vi ska för den skull inte glömma bort de fackliga och politiska organisationerna som ställde krav på industrin om drägliga arbetsförhållande och kortare arbetstider och löner som gick att leva på. Hade vi fortfarande levt kvar i ett jordbrukssamhälle skulle antagligen genusarbetsdelningen levt kvar – i högre grad än den gör idag.
Litteratur
Berg, Claes. 2008. Global ekonomi / En introduktion till samhällsekonomin. Stockholm: SNS förlag.
Berggren, Uffe, 2000. Jakt på e-punkt för offentlig upphandling, I: VI-direkt 4-2000.
Bohlin, Jan. 2010. From Appreciation to Depreciation / The Exchange Rate of the Swedish Krona, 1913-2008. I: Historical Monetary and Financial Statistics for Sweden / Exchange Rates, Prices and Wages 1277-2008 (red. Rodney Edvinsson, Tor Jacobson och Daniel Waldenström). Sveriges Riksbank och Ekerlids.
Edvinsson, Rodney. 2009. Ekonomisk tillväxt, genusarbetsdelning och obetalt hemarbete i historisk belysning, I: Historisk tidskrift, 129:1 • 2009, pp 5-26.
Hedenborg, Susanna & Wikander, Ulla. 2003. Makt och försörjning. Lund. Studentlitteratur.
Stanfors, Maria. 2007. Mellan arbete och familj. Ett dilemma för kvinnor i 1900-talets Sverige. Stockholm, SNS Förlag.
